När jag läste igenom min recension av första numret av nya She-Hulk, skriven av Charles Soule och tecknad av Javier Pulido, läste jag att jag gillade att den var en trevlig serie som inte tog sig själv på så stort allvar och att det bådade gott för framtiden. Sedan dess har jag plöjt igenom sex nummer till och har nu tyvärr bara fem nummer kvar att njuta av eftersom Marvel bestämt sig för att lägga ner tidningen efter #12, vilket känns plågsamt då jag blivit beroende av detta underbara och chosefria underverk till serie. De första sex numren finns samlade i traden She-Hulk Vol.1: Law and Disorder, och jag väljer att recensera den som samling, trots att jag läser lösnummer, eftersom det är ett behändigt format och lätt att få tag i för den som vill pröva en ny serie.

Charles Soules variant av She-Hulk spinner mycket på det komiska, som vi känner igen från tidigare versioner av den gröna amasonen men även i nyare Marvel som Fractions Hawkeye och FF, men lyckas också vara en intressant advokatserie i samma liga som Daredevil. Matt Murdock gör till och med ett underbart gästspel, när She-Hulk reser till San Francisco för att be om juridiska råd, och han förekommer även flitigt från och med #8 och framåt men det sparar vi till nästa recension. Överhuvudtaget så är det seriens välskrivna karaktärer, Jennifers nya roll som frilansande advokat med allt vad det innebär, den sköna känslan, Pulidos underbara cartoon-stil samt Muntsa Vicentes enastående färgläggning som gör She-Hulk till något alldeles extra.

She-Hulks blygsamma advokatbyrå är inhyrd i en alldeles speciell kontorslokal på Manhattan som ägs av Sharon King, som tidigare var en mutant men som tappat sina krafter efter M-day. Sharons påhittiga affärsidé är att erbjuda kontorslokaler åt folk med begåvningar eller superkrafter och hela miljön i huset, som heter Idea Hive Inc., är mycket tilltalande och spännande. Vidare har vi She-Hulks nyanställda och effektiva assistent Angie Huang och hennes trogna följeslagare, apan Hei Hei, som verkligen är en dynamisk duo, om man får lov att använda ett slitet superserie-uttryck. Slutligen har vi She-Hulks gamla vän och suparkompis Patsy Walker, mer känd som Hellcat, som She-Hulk anställer som utredare med särskilda befogenheter, dels för att hon är skicklig men också för att She-Hulk har ett stort storasyster-hjärta och tycker att Patsy behöver få ordning på sitt struliga liv.

När Charles Soule inte författar åtta olika serier för både DC och Marvel samt sin egna serie Letter 44 på Oni Press jobbar han själv som advokat och det märks tydligt att han både har insikt i och kärlek till yrket. Patentstrider med Tony Stark, asylärenden med Kristoff Vernard (Dr. Dooms son och arvtagare) samt den mystiska följetongen med ”The Blue File” är alla bra exempel på härliga rättsliga tvister kryddad med klassisk Marvel. Förutom att Soules penna glöder av kärlek till både She-Hulk och advokatyrket fulländas serien av Kevin Wadas snygga omslag och tecknaren Javier Pulido (Hawkeye Annual), vars stil inte passar alla men definitivt mig, med sina lekfulla panellösningar, härlig action, underbara ansiktsuttryck och allmän asgrymhet. Pulido slänger då och då in lite ”Easter Eggs” som Peter Parkers gamla favorithak Coffee Bean och lite härliga Kirby-gizmos, vilket verkligen tilltalar en gammal Marvelit som mig. Jag har redan nämnt Muntsa Vicentes färgläggning som är helt perfekt med starka färger, liknande det Laura Allred brukar erbjuda maken Mike Allreds härliga alster, och jag hoppas verkligen att jag inte har sett det sista av henne.

De första fyra numren av She-Hulk är en solklar femma, men så händer det som ofta brukar hända både hos Marvel och DC. Pulido och Vicente tar en paus och i #5-6 hoppar Ron Wimberly in och står för både bild och färg och plötsligt känns allt bara fel. Wimberly älskar att leka med sjukt överdrivna optiska vinklar, hans färgläggning är gräll och konstig och karln kan verkligen inte rita kvinnor. Styrkan med Pulido är att alla typer av människor i alla dess former är vackra som de är medans Wimberlys bara känns knasiga. Förutom att han ”hulkar ut” She-Hulk när hon ska fightas så hon ser helt grotesk ut så påminner Jennifer i sin gröna form mer om en She-male än en She-Hulk. Jag förstår om Marvel ger tecknare ledigt med tanke på att de måste pumpa ut ett nytt nummer varje månad men om uppdraget hade gott till exempelvis Joe Quinones eller Mike Allred, som bägge två har en stil som liknar Pulidos, hade allt varit frid och fröjd, men istället erbjuds vi Wimberlys groteskerier. Nåja, Soules historia påverkas dock inte av tecknarbytet och Pulido och Vicente är tillbaka i stort majestät i #7, men inhoppet är trots allt så dåligt att det drar ner betyget ett snäpp.

She-Hulk slutar som sagt med #12 så snart har du chansen att skaffa dig hela serien i två sköna trades, bortsett från Wimberly förstås. En av de bästa serierna i All-New Marvel NOW! som jag helst hade velat läsa mer av men man kan tyvärr inte få allt och jag får istället glädja mig åt att jag i varje fall försökte få den att överleva genom att jag läste den.

Trackback-adress