Vart 90:de år reinkarneras tolv gudar i tolv unga människors kroppar för att försvinna från jordens yta efter två år. Den här omgången återkommer de i skepnad av rock- eller popstjärnor för att sprida inspiration till mänskligheten. Men något är inte som det brukar vara. Efter att Lucifer avvärjt ett mordförsök på några av gudarna, på sitt alldeles speciella och lätt destruktiva sätt, ställs hon inför rätta för sina handlingar och ger synbarligen samma medicin till domaren som sina tidigare angripare, men Lucifer bedyrar sin oskuld när det gäller domarens död. Är hon skyldig eller försöker någon sätta dit henne? Nu är det upp till mega-fanet Laura att ta reda på sanningen.

En av de serier jag sett fram mest emot under året 2014 är tveklöst The Wicked + The Divine av kollektivet bakom Phonogram och min älsklingsserie Young Avengers. Serien som är skriven av Kieron Gillen, tecknad av Jamie McKelvie, färglagd av Matthew Wilson samt textad av Clayton Cowles seglade direkt upp på min pull list och den första samlingen innehåller de första fem numren som recenseras här.

WicDiv startade fruktansvärt bra och lyckas leverera en mycket gedigen första arc, trots en del små skavanker på vägen. Det övergripande temat om gudar som blir människor köper jag rakt av och Gillen och co har även en fingertoppskänsla när det gäller popkultur och musik som kännetecknar allt de gör. Precis som Young Avengers var så mycket 2013 så är WicDiv definitivt ett barn av 2014 och med Gillens perfekta manus, McKelvies galet rena linjer och Wilsons häpnadsväckande färgpalett är den en fröjd att läsa.

Stundtals blir serien lite för pretentiös och pratig för min smak, detta gäller framförallt den förvirrande ordfighten i Londons tunnelbana mellan gudarna Morrigan och Baphomet, men det som skiljer serien mest från tidigare Young Avengers är en känsla av att Gillen berättar en allvarlig och viktig berättelse, trots den lite ytliga och glättiga ytan. I efterordet till #5 berättar Gillen om hur idén till serien kom till honom när hans far diagnostiserades med dödlig cancer och att han slutförde de sista sidorna till Young Avengers på morgonen samma dag som hans far begravdes. Vad serien handlar om rent krasst är vår egen dödlighet och vad vi gör med resten av våra liv. Dessa gudars tid på jorden är redan räknade och den desperationen sammanfattas bra av Lucifer i fängelset när hon säger att hon skiter i nästa liv. Det livet hon lever nu är bra som det är och hon tänker leva det.

Passiviteten från övriga gudar i det så kallade Pantheon när det gäller Lucifers upprättelse och fångenskap beror på att Lucifer gott över gränsen när det gäller sina handlingar mot mänskligheten. Gudarna står över människorna, sköter sina egna angelägenheter och kräver bara att människorna dyrkar dem, något som Lucifer har svårt med på grund av hennes rebelliska och ifrågasättande natur.

WicDiv befinner sig fortfarande i början av något som min magkänsla tror kommer bli stort. Jag gillar verkligen den mörkare tonen, estetiken, persongalleriet som är rikt på härliga karaktärer som till exempel Laura, Lucifer och Baal och Jamie McKelvies bilder är en njutning att skåda. Nästa arc, Fandemonium, tar sikte på de olika gudarnas dyrkare där varje enskilt nummer berättar en historia under en månad om en enskild grupp av fans. Om du vill läsa en tänkvärd serie med bra karaktärer och asgrymma bilder är WicDiv helt klart något för dig.

Trackback-adress