Serien The Wake av Scott Snyder och Sean Murphy är något så ovanligt som en miniserie i två delar. Efter första delens apokalyptiska slut kastas vi bryskt 200 år framåt i tiden och får följa vad som hänt med vår stackars värld efter att undervattensvarelserna startat syndafloden. Jag har tidigare recenserat The Wake: Part One och måste säga att när jag läser hela serien i den inbundna utgåvan som äntligen kommit ut så blir första delen, som egentligen bara är en saftig prolog, bara bättre och bättre medan fortsättningen visserligen är fantastisk men dock en smula tillkrånglad.

Tillsammans med sin väldresserade delfin Dash jagar andra delens huvudperson, Leeward, undervattensvarelser, eller mers som de nu kallas. Det visar sig att det hallucinogena ämnet som finns i deras ögon är väldigt lukrativt på den svarta marknaden och Leeward använder vinsten från sin fångst för att utforska den mytomspunna signalen från havets botten som enligt legenden ska befria mänskligheten från deras vattenfängelse. Vad Leeward inte är beredd på är att Crane Citys härskare, Governess Vivienne, och hennes hejduk, General Marlow, är henne på spåren och att de tänker se till att legenden fortsätter vara en legend.

Det som slår mig mest när jag läser andra delen är hur skickligt Snyder och Murphy använder de bägge delarnas kontraster för att berätta en mångfacetterad berättelse. Från första delens klaustrofobiska skräck under vattnet med mörka färger till andra delens ”Waterworld” ovan jord med klara härliga färger och stora öppna vidder. Vidare utspelas första delen i något slags nutid under några få dagar medan handlingen i andra delen sträcker sig över flera månader 200 år in i framtiden. Även om Snyder och Murphy lyckas bäst med första delen så är andra delen rik på fantasi och idérikedom som vattenstäder, luftskepp, hajliknande kryssningsfartyg som används som slavskepp, späckhuggare och kaskelotvalar med teknisk apparatur och blodtörstiga pirater. Leeward är tveklöst andra delens största behållning. En skön pendang till första delens Lee Archer och en rakt igenom asgrym karaktär som jag gärna hade läst tonvis av följetonger med även om The Wake nu är ett avslutat kapitel.

Hela serien har starka likheter med James Camerons The Abyss både vad gäller mörka hemligheter i havets djup och den avslutande sci-fi-twisten. Utan att spoila för mycket så lyckas Snyder hålla spänningen på topp genom hela serien och slutet är vackert och hoppfullt men jag är inte säker på att jag fattade allt. Sista numret svämmar över av information som visserligen är välkommen men den tjocka och komplicerade massan av text gör mitt huvud degigt och efter flera genomläsningar blir jag mest trött. Jag tror min upplevelse hade blivit en annan om Snyder och Murphy gett The Wake två nummer till men tyvärr blev så inte fallet. Framför allt hade jag gärna läst mer om skeppet Argo 3:s världsomsegling som hade kunnat bli två häftiga arcs med titlarna The Harps of Bogong och The Strange Tru Nudes of Oman. Nu får vi istället en sammanfattning av dessa äventyr på två sidor vilket är synd för att det hade kunnat bli hur bra som helst.

The Wake är en riktigt bra serie som helhet som definitivt förtjänar alla hyllningar den fått, som till exempel två Eisner Awards i kategorierna Best Limited Series samt Best Penciller/Inker or Penciller/Inker Team. Sean Murphy är seriens stora stjärna och tillsammans med Matt Hollingsworths färgpalett är varje ruta en fröjd att flukta på. Även om delarna skiljer sig åt är det tänkt att The Wake ska läsas i sin helhet och den finns nu som sagt äntligen i inbunden utgåva lagom till julhandeln.

Trackback-adress