Innan jag läste fantastiska Wytches #1 passade jag även på att läsa ytterligare en ny serie från Image Comics som pockade på mitt intresse, nämligen Birthright av Joshua Williamson och Andrei Bressan. Jag har tidigare både läst och recenserat Williamsons Ghosted samt hans mycket lovande Nailbiter och hade lite blandade förväntningar eftersom han ibland tappar lite fokus och satsar på coola effekter, vilket var fallet med Ghosted, Vol. 2 som jag tänkt recensera men helt enkelt inte orkar för att den känns så meningslös jämfört med Vol. 1 som är riktigt bra. Första traden av Nailbiter ligger redan i beställningslistan så den lär ni få se mer av i framtiden, men nu Birthright #1.

Mikey och hans pappa Aaron kastar boll i parken medan mamma Wendy och storebror Brennan förbereder ett överraskningskalas för det lilla födelsedagsbarnet. När Mikey springer efter bollen som hamnat i ett skogsparti följer pappan efter bara för att till sin fasa upptäcka att Mikey är spårlöst försvunnen. Sökandet efter honom visar sig fruktlöst och till råga på allt anklagas Aaron för att ha fört bort sin son och dödat honom. Ett år efter försvinnandet har Wendy begärt skilsmässa, Aaron bedövar sin ångest med alkohol och Brennan sätter fortfarande upp bilder på skolområdet på sin lillebror i hopp om att någon har sett honom när polisen plötsligt hör av sig och vill träffa den splittrade familjen. Bakom en glasvägg i ett förhörsrum pågår ett samtal med en jättelik skäggig man med mörkt vildvuxet hår som är iförd en mundering som om han hade klivit ut ur en Conan-film. Enligt alla fingeravtryck och tandkort är denne man ingen annan än Mikey och han har nu kommit hem igen.

Birthright #1 är en serie som bara blir bättre och bättre ju längre in i handlingen man kommer. Från den gripande och realistiska skildringen av en familj i upplösning till den förlorade sonens återkomst samt den väl avvägda twisten på slutet är detta ett förstanummer jag sent ska glömma. Serien har faktiskt allt och är helt klart det bästa jag läst av Joshua Williamson. Att Birthright dessutom är fenomenalt tecknad av den för mig helt okände Andrei Bressan gör den bara ännu bättre. Lägg därtill en underbar färgpalett av Adriano Lucas och en parallell handling som utspelas i det fjärran Terrenos, en helt ny fantasy-värld med drakar och troll, och vi har en vinnare.

Williamsons egen beskrivning av serien bygger på drömmar som han själv hade som barn. Att vara med i Goonies, flyga på hundar i NeverEnding Story, fightas mot ondska i Legend eller Dark Crystal, med mera, drömmar som jag verkligen kan känna igen mig i eftersom jag också hade dem som barn. Att färdas till ett land långt borta och hyllas som en hjälte. Det som dock är kärnan i Birthright är vad som händer sen. Att få vara med om ett storartat äventyr och ta konsekvenserna vid hemkomsten. Hur ska man kunna leva ett normalt liv efter att man upplevt något alldeles overkligt och fantastiskt? Hur blir det om man rycks från sina föräldrar som ett litet barn och kom hem som en fullvuxen man?

På många sätt påminner den här serien om en annan lysande Image-serie, nämligen Starlight, där Duke McQueen blev en hel världs hjälte i en fjärran galax, bara för att skrattas åt när han kommer tillbaka till verkligheten och känna att han bara är ett stort skämt för resten av sitt liv. McQueen fick chansen till nya stordåd på ålderns höst och frågan är vad Williamson har kokat ihop för fortsättning på den spännande berättelsen om Mikey, Den Utvalde, men att jag kommer att följa den, det kan ni skriva upp. Rekommenderas!

Trackback-adress