Efter mina recensioner av Avengers, New Avengers och Avengers World kommer här den sista delen med Rick Remender och Daniel Acuñas Uncanny Avengers #18-22 (kommer ut nästa vecka i inbunden utgåva med titeln Uncanny Avengers Vol.4: Avenge The Earth)

Sex år har gått sedan vår världs undergång och alla jordens mutanter fick en ny hemvist på Planet X. Alex Summers (Havok), ledare för gamla Avengers Unity Squad, är numera gift med den sista överlevande människan, Janet Van Dyne (Wasp) och tillsammans har de dottern Katie. Havok och Wasp är trots sin lyckliga familj mindre lycklig med tanke på vad som hänt och är fast beslutna att ställa allt till rätta. Detta innebär en riskabel tidsresa och paret får oväntad hjälp av tidsmarodören Kang och hans Chronos Corps som gärna ger dem ett handtag. Frågan är väl om ulven Kang i fårakläder verkligen går att lita på.

Efter den vansinnigt spännande uppbyggnaden och upplösningen på förra arcen med Uncanny Avengers kommer här avslutningen på Rick Remenders härliga epos med Apokalypsens tvillingar och Kang. Allt började med #5 och hela berättelsen skulle egentligen platsa bra i en fet utgåva med alla 18 nummer samlade. Det bjuds på mycket action och skönt berättarflyt i den mest övertygande Avengers-serien just nu. Remenders skildring av Planet X är mycket bra med Magnetos gamla onda broderskap som polisstyrkan X-Force (Blob är som vanligt helt underbar) och introduceringen av Kangs Chronos Corps lyckas till och med med konststycket att väcka liv i Marvel-figurer från det bedrövliga 90-talet vilket jag trodde var omöjligt. Här får vi åter stifta bekantskap med Ahab, Venom (May Parker), Iron Man 2020, Doctor Doom 2099, Magistrate Elizabeth Braddock, Deathlok Abomination och Stryfe (Nathan Summers klon). Trots denna bisarra samling av alternativa Marvel-snubbar och snubbor lyckas Remender blåsa nytt liv i alla karaktärer och göra dem trovärdiga.

Målet med arcen är förstås att allt ska bli som vanligt igen men det är minsann ingen lätt resa och flera medlemmar av Avengers Unity Squad kommer minst sagt att ha men för livet efter denna omtumlande avslutning. Det som känns lite fattigt är att Remender använde 13 nummer på att bygga upp en gastkramande och fullständigt underbar berättelse med astronomiska konsekvenser för hela Marvels universum som sedan återgår till något sorts status quo på bara fem nummer. En lite mer strukturerad disposition av händelseförloppet hade varit på sin plats vilket hade gjort den här sagan fantastisk. Nu känns det mer som en sprickfärdig ballong som släpper ut sin luft i en enda prutt.

Daniel Acuña gör ett mycket bra arbete och det är riktigt skönt att han fick chansen att visa sina talanger i så här många nummer. Hans sköna stil och perfekta färgläggning är oklanderlig och jag hoppas att få se mer av honom i framtiden. Nu börjar uppvärmningen inför Remenders första Marvel-event, Axis, där hans serier Captain America och Uncanny Avengers står i förgrunden men även Loki: Agent of Asgard och Cullen Bunns Magneto. Fortsättning följer med andra ord 🙂

Trackback-adress