Välkomna till ett nytt avsnitt av Veckans omslag! Här presenterar jag i vanlig ordning de i mina ögon snyggaste omslagen från veckans skörd från förlagen i staterna.

Den här veckan bjuds det på lila barn, falskt leende, mardrömmar, multipla spindelmän, applådtack samt mycket Marvel och Mike Del Mundo. Mycket nöje!

Daredevil #8 (Marvel Comics)

Purple Man är en av Daredevils äldsta fiender (dök upp första gången år 1964 i Daredevil #4) och är en synnerligen otrevlig prick med sin kraft att kunna kontrollera andras hjärnor. Inte blir han mindre otrevlig nu när han har ett kollektiv av barn i sin tjänst vilket Chris Samnees läskiga omslag visar. Jag får samma rysningar som när jag läste Stephen Kings Children of The Corn för en herrans massa år sedan. Jag tog mig också friheten att visa omslaget utan Marvels störiga röda bård så vi kan frossa i lila.

The New 52: Futures End #20 (DC Comics)

Det här skulle nästan ha kunnat vara en helt vanlig bild föreställande den galne Jokern men en närmare granskning av Ryan Sooks omslag visar något ännu grymmare och obehagligare. Den brutala ansiktsbehandlingen får mig nästan att tycka synd om honom, precis som jag gör när Alex råkar ut för en liknande behandling i Stanley Kubricks A Clockwork Orange.

Uncanny X-Men #26 (Marvel Comics)

Cyclops har verkligen fått tampas med inre demoner och taskig självbild efter händelserna i Avengers Vs. X-Men och Chris Bachalos mardrömslika och detaljrika omslag demonstrerar detta på ett ruggigt kvävande och klaustrofobiskt sätt.

Superior Spider-Man #33 (Marvel Comics)

Flera skickliga omslagskreatörer har satts i arbete i och med eventet Spider-Verse från Marvel och detta underbara variantomslag är ett av de bästa i mina ögon, fullt av galenskap, färg och påhittighet av mästaren Mike Del Mundo.

Elektra #6 (Marvel Comics)

Som om variantomslaget till Superior Spider-Man #33 inte vore nog tilldelas Mike Del Mundo även Veckans favorit med ytterligare ett fenomenalt omslag till hans och Haden Blackmans Elektra. Hennes bakgrund inom baletten har präglat serien och det är som att hon gracilt tackar för applåderna efter en bejublad föreställning i strålkastarnas sken. Innan man upptäcker vad bilden egentligen visar. Vi ses om en vecka!

Trackback-adress