Image Comics pumpar ju som sagt ut den ena serien bättre än den andra från vad som har blivit indie-seriernas drömfabrik de senaste åren. När så ytterligare en dyker upp, som dessutom enligt reklamen hyllas av den flerfaldigt prisbelönte Brian K Vaughn som ”årets bästa Image-debut och min nya favoritserie”, drar jag lite stressat öronen åt mig och mumlar lite tyst för mig själv att den har vi hört förut. Nu verkade dock själva konceptet med just denna serie, Copperhead, vara alldeles lysande och dessutom bjöd previewen på mycket övertygande bilder från Scott Godlewski så den gamle surgubben fick åter krypa till korset och se om serien levde upp till förväntningarna.

Efter superhjältar i Dynamo 5 och en hitman som får empati efter en nära-döden-upplevelse i Near Death levererar Jay Faerber nu en rymd-western med en sheriff och tillika ensamstående mamma i huvudrollen. Clara Bronson och hennes son Zeke är på flykt (från vad vet vi inte men att vi kommer att få reda på det i sinom tid råder det inget tvivel om) och hamnar på en gudsförgäten gruvplanet som även har en vakant sheriffanställning som Clara söker och får. Att hennes nye partner, den bepälsade utomjordingen och vicesheriffen Budroxifinicus (som Clara snabbt döper om till Boo trots hans protester), jobbat där i flera år och själv sökt tjänsten ligger henne genast i fatet och nu är det upp till bevis, både för lokalbefolkningen och Boo, att visa att det är en ny sheriff i stan.

Copperhead är en mycket trevlig serie som det är lätt att komma in i och som också bjuder på ett härligt menageri av utomjordingar, spännande platser, miljöer och karaktärer. Scott Godlewskis synnerligen gedigna teckningar bjuder på härliga ansiktsuttryck, fantasi och fart i ett smidigt flöde och Ron Rileys färgpalett ger serien ett passande ökenljus och framförallt ett himmelskt rosa skymningsljus. Trots att det bara är första numret har Faerber och Godlewski redan hittat rätt med det mesta och jag får samma känsla när jag läser Copperhead som när jag läser Mark Millar och Goran Parlovs Starlight som också debuterade i år. En enkel och bra berättelse med gedigna karaktärer och miljöer och skildrat med asgrymma bilder. Förutom den buttre Boo har vi familjen Sewells (enögda och fyrarmade gröna aliens ständigt sysselsatta av familjefejder) och den slemmige gruvmagnaten Hickory och hans artificiella människor som ger en stark krydda åt persongalleriet men de som lyser klarast är Clara och hennes son Zeke. Bägge två utstrålar mod och styrka samt en gemensam utsatthet som håller dem samman mot alla yttre hot i deras väg.

Handlingen i Copperhead är inget märkvärdigt men de intressanta karaktärerna och utsökta teckningarna ger serien det lilla extra som får den att sticka ut från mängden och den har alla förutsättningar att bli ytterligare en skinande juvel i Image Comics redan rikt glänsande krona.

Trackback-adress