Förra året gav Epix ut Guy Delisles Anteckningar från Jerusalem. Jag lånade den från biblioteket för snart en månad sedan men läste den först nu i samband med den senaste Gaza-konflikten. Jag har tidigare bara läst Pyongyang, som nu getts ut på svenska av Placebo Press, av Delisles skildringar av länder han vistas i. Anteckningar i Jerusalem har hyllats och jag har för mig att den vunnit pris i Angoulême. Jag har dock inte läst den av samma anledning som jag inte läst Joe Saccos serier om Palestina. Jag är genuint less på Israel-Palestina konflikten och allt som skrivs om den i en mer eller mindre konstant ström känns det som. Detta samtidigt som andra konflikter med långt färre dödsoffer inte alls får samma uppmärksamhet. Det är bara att se på hur den senaste konflikten överskuggat det brutala inbördeskriget i Syrien och vidriga ISIS framfart i Irak. Jag vill med detta inte förringa Gazabornas lidande och varje civilt dödsoffer är ett för mycket och totalt oacceptabelt. Gazaborna är fångar mellan den islamistiska terrororganisationen Hamas och ett alltmer högervridet Israel. Det är alltså praktas som styr på båda sidor. Men jag ska inte trötta ut den läsare som hängt med ända hit med mina personliga tankar kring konflikten. Ägna heller inte tid åt att läsa åsikter från de som tror sig vara insatta eller de som faktiskt är det. Läs istället Anteckningar från Jerusalem för Delisle är suverän på att genom sina lågmälda vardagsiakttagelser blottlägga och förklara mycket av konflikten.

Delisle vistades i Jerusalem, bosatt i den östra arabiska delen av staden, under ett år eftersom hans hustru arbetade åt MSF (Läkare utan gränser). Året ägnade han, förutom att vara hemmapappa, åt att utforska i huvudsak Jerusalem men han besökte även Västbanken flera gånger. Med ett skissblock i handen och en rejäl dos nyfikenhet tog han sig an absurditeterna i det heliga landet. Han höll workshops i Ramallah och Nablus, reste via en mängd checkpoints, träffade såväl palestinier och israeler som expats (utlänningar som bor i Israel eller Palestina av olika anledningar). Tyvärr släpptes han aldrig in i Gaza.

Förutom att beskriva det absurda i en vardag som t.ex. inbegriper helt onödiga omvägar på grund av den mur som byggts och andra sätt att skilja palestinier från israeler och diverse kulturkrockar så förklarar Delisle även hur gamla staden i Jerusalem är uppdelad och konflikterna mellan olika inriktningar inom kristendomen t.ex. Utan att Delisle dissekerar någon av de tre stora religionerna som ”samsas” i Jerusalem så framstår det genom hans iakttagelser och funderingar tydligt att de är trams. Trams som folk tyvärr dödat varandra för i årtusenden. Hade jag varit Delisle hade jag helt klart fallit fällan att ta ställning och tycka hit och dit. Men det gör inte Delisle och det är hans och därmed seriens stora styrka. Delisle har kort och gott nedtecknat sina iakttagelser och sina funderingar men han tar inte ställning och tycker inte en massa. Det här är ingen pamflettserie utan Delisle beskriver bara hur han upplevt det. Delisles underfundiga humor är dessutom en välkommen bonus. Anteckningar från Jerusalem och den relativt korta tid det ändå tog att läsa serien har jag gett mig en helt annan förståelse för situationen i Israel och Palestina och framförallt palestiniernas villkor och den absurda mängd kontroller de tvingas gå igenom. Lika absurt är synen på kvinnor och deras roll i de konservativa delarna av samhällena. Delisle presenterar följaktligen ingen lösning på konflikten men lösningen ligger ändå där tydligt framför en efter läsningen. Men den känns tyvärr oerhört långt borta. Jag har bara en uppmaning: Läs mästerliga Anteckningar från Jerusalem. Det förtjänar både du och konflikten.

Trackback-adress