På senare år har en allt starkare författarstjärna börjat lysa på seriehimlen och eftersom jag verkligen gillar både hans idéer och stil samt att han omger sig med några av de främsta tecknarna just nu ser jag det som min plikt, både som serieälskare och seriebloggare, att göra en liten djupdykning i Rick Remenders många och mångfacetterade universum. Det kommer bli både recensioner och previewstips med titlar som nyligen lanserade Tokyo Ghost, adrenalinstinna Black Science, apokalyptiska Uncanny Avengers, underbara Deadly Class och Remenders tredje Image-titel Low.

Som egen hemläxa har jag även tagit på mig en genomläsning av hans Uncanny X-Force, Secret Avengers och pågående Captain America-run samt hans sci fi-serie Fear Agent från Dark Horse Comics så ni kommer definitivt att få se mycket av den här begåvade snubben i Shazams spalter i framtiden 🙂

Nog om detta! Här kommer recensionen på Remender och Greg Tocchinis första nummer av tidningen Low:

Serien lanserades på årets första Image Expo och seriens ramhandling fick mig redan då att dregla förtjust. Ett sci fi-drama som utspelar sig flera tusen år in i framtiden när vår växande sol gjort världen obeboelig och den mänskliga civilisation som finns kvar lever i gigantiska underjordiska städer långt från jordens yta. I staden Salus får vi möta herr och fru Caine, Johl och Stel, som diskuterar sina tre barns framtid. Mamma Stel är en obotlig optimist och vetenskapskvinna som ivrigt följer alla de satelliter mänskligheten skickade ut för tusentals år sedan i jakten på en ny beboelig värld. Pappa Johl är en jordnära man och jägare och innehavare av stadens sista Helm Suit, en biomekanisk dräkt med oanade krafter som bara kan användas av släkten Caine. Sonen Marik går i sin mors fotspår medan döttrarna Della och Tajo tänker bli jägare som sin far och en gång själva använda den mytomspunna dräkten.

Remenders berättelse handlar precis som i Black Science om en familj men till skillnad mot Grant McKay som är en självupptagen skitstövel vars familjeliv slagits i ruiner på grund av honom själv möter vi här en riktig kärnfamilj präglad av Stels optimism trots att de lever i en värld som är dömd att förintas. Den spännande värld som Remender och Tocchini byggt upp presenteras med små kommentarer och händelser utan en massa långa utläggningar precis som om vi följde familjen med en liten kamera och serien är också fri från tung och långrandig inre dialog som annars ofta bruka vara vardag hos Remender.

Greg Tocchinis speciella lätt flyktiga stil passar utmärkt och bjuder på en mängd hissnande bilder även om man ibland saknar lite mer skarpa konturer i flödet. Det här är en mycket vacker serie med riktigt bra karaktärer som inte helt oväntat får en brutalt dramatisk vändning till följd av de lömska krafter som döljer sig under havsytan. Själva berättelsen är inte unik men Remenders osvikliga förmåga att få mig att bry mig om hans karaktärer även om de är osympatiska eller helylle gör sig återigen påmind. Detsamma gäller även hans otroliga fantasi när det gäller spännande nya världar och miljöer och jag kommer definitivt följa den här serien i framtiden. Det som verkligen får mig att komma tillbaka är hur skickligt Remender börjar och slutar berättelsen med exakt samma ord fast när de dyker upp i slutet får de en helt annan och ödesmättad innebörd när de i början handlade om hopp om en bättre värld.

Trackback-adress