Wulf är ytterligare en man som är besatt av Josephine. Vid ett besök på Disneyland när han var liten visade hon honom vänlighet och torkade hans blodiga näsa efter ett bråk med brodern och Wulf har hela sitt liv försökt återfå samma känsla han hade då när han tittade henne i ögonen. Alla kvinnor han träffar under sin uppväxt är bara substitut och han sjunker djupare ner i galenskap i takt med att han tar deras liv på ett bestialiskt vis, övertygad om att han jagar något han aldrig kan finna. Men plötsligt en dag år 1995, när han i sitt yrke som polis rutinmässigt stoppar en bil utanför Seattle hittar han henne. Trots att det gått 25 år sedan han träffade henne har hon inte åldrats en dag.

Josephine lyckas dock dödligt sårad fly från sin tilltänkta mördare vid ett obevakat ögonblick. Naken, blodig och utan minne om vem hon är hamnar hon i ett pampigt hus i regniga Seattle där de unga medlemmarna i grungebandet Amsterdam tar henne i sin vård. Föga anar de, inklusive Josephine själv, att allt inte står rätt till eller vilka diaboliska krafter de satt igång.

Fatale: Pray for Rain (som samlar #15-19) är den fjärde volymen av Ed Brubaker och Sean Phillips rysliga blandning av noir och Lovecraft och är hittills den bästa i serien. De två första volymerna är också fantastiskt bra medan tredje volymen dröjde lite för länge vid tidigare inkarnationer av Josephine. Att trean inte var lika bra som övriga volymer får dock ses i jämförelse med hela serien och Fatale är tveklöst en av de mörkaste, läskigaste, mardrömslika och mest beroendeframkallande serier jag överhuvudtaget läst. Jag skulle kunna sträckläsa allt från början till slut redan imorgon och längta efter att få läsa om den om och om igen. Femte volymen som dyker upp i september är den avslutande och jag kan knappt vänta på att få se hur Brubaker och Phillips knyter ihop säcken.

Huvudhandlingen kretsar i nutid runt stackars Nicholas Lash som hamnat i trångmål med rättvisan efter sin olyckliga bekantskap med Josephine och hans öden och äventyr är inte på långa vägar över. Det mesta i Pray for Rain är dock en flashback från Josephines ödesdigra minnesförlust i Seattle 1995 och hur hennes förbannelse drabbar stackarna i grungebandet Amsterdam. Ett typisk One-hit-wonder-band som förtvivlat försöker leva rock n’ roll-drömmen medan deras knarkande låtskrivare tappat intresset och inspirationen för länge sedan. Josephines närvaro i huset väcker dock både inspirationen och lustarna hos bandets manliga medlemmar och låtskrivarens flickvän Darcy som ser galenskapen i deras agerande försöker desperat få bandet att ta sitt förnuft tillfånga. Det som gör att det verkligen går helt åt helvete är att Josephine själv är omedveten om sina krafter på grund av sin minnesförlust. Kraften över män drabbar dock olika som vi kunnat se genom historien i övriga volymer av serien. Den kan ge upphov till blind förälskelse, beskyddande, frustration, ångest eller till och med hat och vi ser prov på alla dessa varianter i Pray for Rain.

Sean Phillips bilder tillsammans med Elizabeth Breitweisers färgläggning är helt underbara och det är inte ofta man läser en så djupt obehaglig skräckis som är så vacker som Fatale är. Att Josephine är seriens femme fatale är ju ingen hemlighet med det är faktiskt som om det strålar om henne i varje bildruta på ett häpnadsväckande sätt. Nu blir jag inte så påverkad så att jag går och dödar hela min familj medan de sover eller hoppar framför pågatåget när jag läser Fatale men Phillips och co lyckas skapa mörk magi runt hennes gestalt som är oerhört fängslande. Det är också fascinerade hur otroligt bra Brubaker bygger upp hela berättelsen med avslutande arcs med egna höjdpunkter samtidigt som han under hela resans gång ger oss en liten pusselbit i taget för att vi ska kunna lösa gåtan med Josephine. Att han dessutom lyckas med konststycket att få en serie med mycket berättarröst att fungera beror på att han suggestivt beskriver vad karaktärerna verkligen känner. Man kan riktigt ta på galenskapen och besattheten hos Josephines olyckliga offer.

Kort sagt, om du inte börjat läsa Fatale redan, gör dig själv en stor tjänst och införskaffa alla volymer av Fatale och använd sommaren till att läsa en av de bästa och rysligaste serierna någonsin. Om du är bekväm och inte lika otålig som jag kan du införskaffa första inbundna utgåvan som samlar Fatale #1-10 och invänta den andra som förhoppningsvis dyker upp innan årsskiftet. En av Brubaker/Phillips bästa, en av Image bästa och en av de bästa serierna överhuvudtaget. I mina ögon är den en modern klassiker och förtjänar all hyllning den kan få. Rekommenderas varmt!!!

Trackback-adress