För tio år sedan landade de. Gigantiska trädliknande monoliter över hela världen som sträckte sig så långt upp ögat kunde nå. Immuna mot människans alla massförstörelsevapen stod de bara där. När den första chocken lagt sig visade det sig att ingenting hände. Ingen lucka öppnades, ingen information eller kommunikation om att jorden blivit erövrad. Träden bara stod där utan att bry sig om människan, som om de var betydelselösa insekter.

Warren Ellis (Moon Knight) bjuder den här gången på en läskig dystopisk framtid där utomjordiska artefakter tagit över världen utan att egentligen erövra den. Förutom att träden står där de står och då och då dödar åtskilliga när de släpper ut något sorts avfall pekar de bara som gigantiska långfingrar mot mänskligheten. Människan är dock mycket påverkad och påminns naturligtvis ständigt av deras närvaro men livet går uppgivet sin gilla gång. Nu är träden där och inte verkar det som om de tänker flytta sig heller efter tio år. Människan är av naturen anpassningsbar.

Vi får stifta bekantskap med en cynisk blivande borgmästare av New York, en oskuldsfull ung konstnär i Kina som flyttar till den speciella kulturella zonen som är staden Shu och några forskare i kyliga Spetsbergen. Alla dessa personer är eller kommer att bli påverkade av träden antingen de använder dem till sin fördel politiskt, för att söka något nytt och uppenbarligen inte vad de tänkt sig eller för att de är nyfiket fascinerade av deras påverkan av vår värld.

Warren Ellis har verkligen en imponerande utgivning bakom sig med åtskilliga titlar hos DC, Marvel, Image och Avatar samtidigt som han ofta uttalar sig online, speciellt i sociokulturella frågor som även genomsyrar flera av hans egna serier. Hans verk är oftast engagerande och mycket välgjorda och tvingar läsaren till eftertanke samtidigt som de är mycket underhållande. Tecknaren Jason Howard (The Astounding Wolf-Man, Super Dinosaur) har en enkel stil som passar bra till Trees utan att sticka ut hakan allt för mycket.

Att döma av förstanumret av Trees är denna berättelse en riktig slow burner. Hur alla karaktärer och händelser hänger ihop får vi inte reda på utan Ellis serverar oss lite småretliga brödsmulor i vad jag på sikt tror kommer att bli en smaklig anrättning. Känslan av uppgivenhet och förfall är påtaglig i denna sci fi-framtid och det som får mig att vilja läsa mera. Annars är Trees #1 ett rätt så fattigt nummer som tickar in på blygsamma 21 sidor jämfört med fullmatade C.O.W.L. som innehåller 30 sidor, inklusive ett efterord av författaren. Jag rekommenderar en läsning mest på grund av det spännande konceptet men om du vill ha mer utdelning av Ellis nya äventyr är det nog bäst att vänta ett eller två nummer till. Själv ser jag fram emot första traden 🙂

Trackback-adress