Efter segern över Thanos och The Builders passar Avengers på att fira med en rejäl BBQ på Avengers Towers feta terrass. Där får de plötsligt oväntat besök av en riktig party pooper från framtiden.

Andra som vill förstöra feststämningen är A.I.M. som plockar hem en sextett Avengers från Multiversum som ser ut som vår kända originaluppsättning med Captain America. Dessa Avengers har dock inte haft några goda avsikter i sin döende värld utan är enbart här för att gäcka våra Avengers och hjälpa A.I.M. i deras nya experiment. Dessutom har Bruce Banner upptäckt att Tony Stark återskapat Illuminati och samlat en ansenlig mängd världsförstörande vapen för att skydda vår jord.

Efter eventet Infinity verkar det som om händelserna i New Avengers även kommer att dominera flödet i tidningen Avengers. Att Multiversum är döende är ett faktum och det är bara en tidsfråga innan en alternativ värld kolliderar med vår egen. Än så länge är de flesta Avengers lyckligt ovetade om denna stundade katastrof men händelserna i den här arcen bäddar för vad som komma skall och man kan bara föreställa sig hur putt Captain America kommer att bli när han upptäcker att han blivit manipulerad av medlemmarna i Illuminati på grund av sitt hederskodex. Den historien och hur Hickman lyckas knyta ihop säcken ser jag fram emot men det är långt, långt kvar.

Att A.I.M. spelar en så viktig roll i skeendet i både Avengers och Avengers World är spännande och ligger helt i linje med Hickmans fascination av galna vetenskapsmän (The Manhattan Projects). Alla älskare av Hickmans Fantastic Four, inklusive undertecknad, kommer att glädjas över framtids-Franklins korta men ack så underbara gästspel i Avengers #24. Arcens höjdpunkt med Banners konfrontation av Stark är också ett riktigt litet konstverk i återhållet lugn samt djup misstro och besvikelse. Vidare passar äntligen Hickman på att krydda historien med lite komiska inslag, något han är mycket bra på men som oftast glöms bort när han vecklar in sig i ödesmättade monologer och episka skeenden av kosmiska mått. Som exempel kan jag nämna Thors misstro mot köttkvalitén i Hot dogs, Captain Universes ständiga tjat om paj, Tony Starks behov av manikyr samt Dr. Forsons (A.I.M.:s Scientist Supreme) konstaterande att han aldrig mer tänker rekrytera agenter från Harvard.

Vad som inte är lika bra är att något av nyfikenheten och berättarlusten försvunnit efter Infinity. Visst händer det saker men det som distraherar mig är om det är viktigt för hela Hickmans berättelse eller om det bara är underhållning för stunden. Hickman är som sagt expert på att hålla läsaren på halster med krångliga ledtrådar som förklaras långt senare och vissa små händelser som kan tyckas som en bagatell i sammanhanget visar sig sedan avgörande för hela historien. Hickman brukar leverera en bra slutprodukt men för att hänga med i svängarna rekommenderar jag att läsa hans alster i samlade arcs eller trades beroende på vad man föredrar. Det brukar verkligen underlätta för mig i alla fall.

Att Avengers #24 presenteras som ett förstanummer är falsk marknadsföring och inget att ta sikte på. Om du ska förstå vad som händer finns det tyvärr inga genvägar utan det är bara att börja läsa från Avengers #1 av Hickman om du inte redan gjort det. Den månghövdade tecknarskaran i #24 (Ribic, Larroca, Deodato och Guice) gör berättelsen lite splittrad men hålls ändå samman av Frank Martins klanderfria och helgjutna färgläggning och fortsättningen av arcen med Salvador Larroca i ensamt majestät är trevlig även om hans penna var mycket vassare i Matt Fractions Iron Man.

Slutbetyget blir en stabil trea med en förhoppning om att Hickman uppnår samma maniska glöd i skrivandet som man kunde skönja när hans run med Fantastic Four nådde sin höjdpunkt. Vilken härlig tid det var! 🙂

Trackback-adress