Nu är vi sent omsider framme vid del 2 i vår guide till Valiants serier och gör den till den sista genom att bränna av resterande Valiant-serier. Vi har läst lite olika Andreas och jag men ingen av oss är framme vid Unity-eventet som pågår just nu.
Harbinger handlar om den unge Peter Stanchek som har krafter som få andra. De enorma krafter han besitter gör honom intressant både för Project Rising Spirit, ett privat företag med kopplingar till amerikanska staten och Toyo Harada, ledare för en enorm koncern och en harbinger och därmed världens mäktigaste psiot. Han vill att Peter ska bli en del av hans imperium och därmed hans många psiots. Peter har problem att hantera sina krafter och knaprar piller för att mildra dem, hans bästis Joe träffade han på ett mentalsjukhus. Joe har inga superkrafter men delar Peters missbruk. Jakten på Peter kommer att få dramatiska följder för alla inblandade och Peters liv kommer att ta en ny vändning. Jag har recenserat #1-5. Händelserna kommer att leda fram till eventet Harbinger Wars som binder ihop Harbinger med Bloodshot. Manus står Joshua Dysart för och tecknare i de nummer jag läst är Khari Evans och sedan Barry Kitson.
Rikard: Harbinger är den bästa av Valiant-serierna. Det är personer med både superhjältekrafter och komplexa personligheter. De är ofta unga och framförallt de som inte är tränade av Harada vet inte riktigt hur de ska hantera sina krafter. Olika personer och organisationers avsikter är inte heller helt klara och även om ens sympatier snabbt hamnar på ett ställe så är inte allt svart eller vitt. Lägg på det Dysart samtidskommentarer och du har en suverän superhjälteserie som är i fas med sin tid. Harbinger är såväl spännande som oviss och har ett djup som få andra superhjälteserier jag läst kan matcha. Även tecknarna gör ett bra jobb och bytet av tecknare störde inte. Tyvärr kommer Dysart att lämna Harbinger som verkar avslutas med #25 för att sedan följas av en tredelars miniserie, Harbinger Omega. Men låt inte det hindra dig, är det bara en Valiant-serie du kommer att läsa så välj denna.
Andreas: Harbinger är en helt underbar superhjälteserie. Den påminner om gamla New Mutants (Chris Claremont) och Runaways (Brian K Vaughan) men har samtidigt en helt egen röst och ton som tilltalar mig mycket. Klassiska tonårsteman som att hitta sig själv och att man inte kan lita på vuxna blandat med väl genomarbetade karaktärer, bra berättartempo samt en spännande handling där det är svårt att skilja gott från ont. För mig tog serien ett steg rakt in i mitt hjärta i och med Faith Herberts introduktion i #6. En överviktig, föräldralös tonårstjej som älskar allt nördigt (speciellt allt med Joss Whedon, som jag också diggar), har drömmar samt en obotlig optimism kryddad med mycket humor trots sin djupt tragiska uppväxt. Josh Dysarts personporträtt i serien är så bra att han till och med får mig att känna för The Big Bad Wolf Harada som blivit formad till den han är genom att se hur usel människan kan vara. Att Harbinger tecknas av många funkar för det mesta men jag föredrar när Khari Evans och Trevor Hairsine står för fiolerna. Läs Harbinger! Rekommenderas varmt!
Bloodshot/Bloodshot and H.A.R.D Corps skresv först av Duane Swierzcynski och sedan av Joshya Dysart med blandade tecknare och handlar om en 
mördarmaskin skapad av Project Rising Spirit för att tillfångata psiots åt organisationen. Bloodshot är närmast oförstörbar eftersom han består av s.k. nanites, en form av mikroskopiska robotar av utomjordiskt ursprung som gör att han kan läka oerhört fort. Bloodshot är programmerad att göra sina uppgifter och hans minnen ändras av PRS för att passa deras syften. Bloodshot bryter sig loss från dem när han inser att hans minnen är uppdiktade och han inte vet vem han egentligen är. PRS kommer givetvis inte att släppa sin värdefullaste tillgång så lätt och sätter ihop Bloodshots gamla kompanjoner i H.A.R.D Corps för att få tillbaka Bloodshot som bestämt sig för att tillfoga PRS så stor skada som möjligt.
Rikard: Bloodshot hoppade jag inte på direkt eftersom den verkade så ointressant men den var bättre än jag trodde. Bloodshot är en bättre karaktär än man kan tro. Han söker efter vem han är och plågas av minnen han vet inte vet om det är hans egna eller inte och hans hat mot PRS växer hela tiden. När han sedan tvingas rädda psiots från PRS som han tidigare själv fört det blir det än intresssantare. Men trots att Bloodshot var bättre än jag trodde så är den ändå en av de svagare titlarna. Men vill du hänga med i svängarna fram till Harbinger Wars så bör du läsa även Bloodshot för att få full utdelning. Jag har läst Bloodshot t.o.m. eventet Harbinger Wars.
Harbinger Wars är den titel som binder samman händelserna i Harbinger och Bloodshot och titeln tillför egentligen ingenting och även om eventet i sig är rätt bra så hade jag klarat mig utan det. Av de tre titlarna som ingår i eventet Harbinger Wars så är den klart svagast och ägnas i alltför stor grad att binda sammans händelser som man ändå hänger med i genom att läsa Bloodshot och Harbinger. Den är dock bara fyra nummer så för att inte missa något bör man även läsa den även om det ska poängteras att det inte är ett måste. Tydligen kommer även Bloodshot att avslutas framöver.
Eternal Warrior med manus av Greg Pak och teckningar av Trevor Hairsine är en av de nyare Valiant-titlarna och hänger ihop med flera av de andra, främst X-O Manowar och Archer & Armstrong. Huvudpeson är Gilad Anni-Padda bror till Aram Anni-Padda (Armstrong). Liksom Armstrong och Eternal Warrior odödlig. I de andra titlarna där han varit med har han framträtt som en stark och envis krigare som bl.a. ska skydda den som är geomancer. I sin egen tidning däremot så har han avsagt sig uppdraget och dragit sig undan men när hans dotter dyker upp som ett blast from the past måste han engagera sig i sitt uppdrag igen. Tilläggas ska att Gilad och dottern inte har de bästa av förhålllanden men varför ska jag inte spoila.
Rikard: Jag har inte fastnat för Gilad som i de tidningar där han förekommit mest har varit en träig gravallvarig tjurskalle övertygad om det nobla i sitt uppdrag. Det var därför trevligt att stifta bekantskap med en tvivlande Eternal Warrior som grubblade betydligt mer över tillvaron än sin bror. Att grubbla är iofs inget unikt för personer som är odödliga/superhjältar men genom att delar av de händelser som format honom återberättas så får man en större förståelse för hans agerande. Jag har bara läst #1-3 av serien så det är lite svårt att veta hur den artat sig men början var lovande och teckningarna genomgående snygga och passande för de i huvudsak historiska scenerna.
Quantum & Woody eller fosterbröderna Eric och Woody Henderson är varandras totala motsatser. Efter flera år ifrån varandra återförenas de till följd av fadern Dereks död. Forskaren Derek mördades av skumma typer efter att ha upptäckt en helt unik energikälla. När bröderna undersöker faderns labb råkar de ut för en olycka som ger dem superkrafter men de måste arbeta som ett team eftersom kraften ligger i de handledsband de fick vid olyckan. Om de inte slår ihop dem var 24:e timme upplöses de i atomer.
Andreas: Första arcen av Quantum & Woody är en riktig pärla. Vi lär känna bröderna Henderson (Bror Duktig Eric och Finne i Röven Woody) när de får sina krafter och ger sig ut på jakt efter faderns mördare. Serien är full av kloner, hemliga paramilitära organisationer och galna vetenskapsmän och en stor portion crazy humor under bältet. James Asmus berättande är fartfyllt och rappt och med Tow Fowler som tecknare är den oemotståndlig. Det var länge sedan jag läste en så rolig serie. Allt faller dock platt i fortsättningen där Ming Doyle står för det taffliga tecknandet och Asmus manus bara är ute efter att hitta på nya obsceniteter som kan komma ut ur Woodys mun. Det fanns en värme i porträttet av deras ursprung i första arcen som är som bortblåst. Om du vill läsa en väldigt rolig serie rekommenderar jag de första fyra numren av Quantum & Woody men akta dig för fortsättningen. Den gör dig bara besviken.
Rikard: Jag hade höga förväntningar på serien efter att ha läst flera positiva recensioner. Tyvärr var den inte så rolig som jag trodde. Visste fanns det lite hyfsad slapstickhumor och käbblande men det räckte inte. Historien i sig var rätt oengagerande. Fowlers teckningar var bra men sedan kom katastrofen i form av Ming Doyle. Det var det sämsta jag sett sedan Vassilis Lolos i Conan. Helt värdelöst. Så visst är Quatum & Woody lite småkul och geten har precis kommit in i handlingen så långt jag läst men jag är tveksam till att läsa vidare. Svagaste kortet i Valiants universum hittills.
Shadowman spelar på sin egen kant i Valiants universum, närmare bestämt i New Orleans. Jack Boniface visar sig ha ärvt en demon, en loa. som gått i 
arv i familjen i generationer. Detta innebär att Jack kan röra sig även i Deadside, där de döda som inte vandrat vidare vistas. Han har inte känt till detta eftersom hans mor flydde med honom från New Orleans och dog sedan när han var ung. När han får reda på att föräldrarna båda var efterlysta för brott kastar han det enda minne han har av sina föräldrar, en medaljong. Ett dåligt val visar det sig för nu kan hans fiender se var han finns. De attackerar honom och då träder hans inneboende demon fram för första gången. Samtidigt kontaktas han av hans fars gamla bundsförvanter, Abettors, och tillsammans måste de stoppa den ondska som återigen försöker ta sig in i den vår värld från Deadside. Jacks ärkefiende visar sig vara Master Darque och denne har skickat en av sina vidrigaste hantlangare, Mr Twist, efter Jack.
Rikard: Justin Jordan och Patrick Zircher har gjort ett bra jobb i de nummer jag läst. I de senaste nummerna är det Peter Milligan som tagit över. Shadowman är en bra serie som dels har en hyggligt engagerande karaktär i Jack Boniface eftersom att vara Shadowman är både en gåva och en förbannelse. Kringalleriet är också bra med Abettors, Master Darque, Mr Twist och voodoomästarn Baron Samedi. Dessutom en apa i en hatt i Deadside. Klockrent. Att Roberto De La Torre som tagit över tecknandet gör Deadside helt fantastiskt och lyfter serien ytterligare.
Det kommer att ske en del förändringar i Valiant-universat framöver då Harbinger och Bloodshot som jag förstått det avslutas i nuvarande form och Eternal Warrior tar en paus. Verkar även som att Shadowman avslutas och blir till miniserie/r. En ny serie, Rai, kom med sitt första nummer i veckan och tydligen ska Unity gå från event till pågående. I sommar kommer dessutom stora eventet Armory Hunters som leder till nya miniserier för både Harbinger och Bloodshot. Helt nya titlar blir The Delinquents och The-Death Defying Mr Mirage. Allt under det fantasifulla namnet Valiant First 😉 Det verkar som att de följer de två stora i spåren med att numrera om som ett sätt att locka nya läsare. Vi får se om det bär men bl.a. Matt Kindt är inblandad. Tydligen är iaf Valiants strategi att hålla antalet titlar under tvåsiffrigt. De ligger på en marknadsandel på 1 %, en andel som verkar ha varit stabil rätt länge. Även om det finns spekulationer över Valiants framtid så tror jag och hoppas att de kommer att fortsätta ge ut samma antal titlar som idag och de lyckas bibehålla den genomgående höga kvalité de haft/Rikard
