Så är den äntligen här! En helt ny tidning med vår kosmiske hjälte Silver Surfer, författad av Dan Slott (Amazing och Superior Spider-Man) och tecknad respektive färglagd av paret Michael och Laura Allred (Madman, FF). Fri från gammalt kontinuitetstjafs ger sig Norrin Radd ut i det oändliga med jordlingen Dawn Greenwood från Anchor Bay, Kalifornien som medresenär. ”Anywhere and Everywhere – Hang On!”

I öppningsscenen varseblir tvillingarna Eve och Dawn Greenwood i sin barndom ett stjärnfall och får önska vad de vill. Eve som är rastlös och vill resa över hela världen och se allt som finns att se önskar detta medan Dawn önskar att stjärnan kunde stanna på himlavalvet för evigt så att alla kunde få en önskning. Varför skulle hon vilja lämna Anchor Bay? Det är ju den bästa platsen i hela världen! Föga anar Dawn vilka följder hennes önskning har eftersom stjärnan inte är en stjärna utan Galactus sändebud Silver Surfer som är på jakt efter nya världar som hans mästare kan konsumera.

Den poetiska inledningen är det bästa i hela tidningen. Jag är själv ett stort fan av Stan Lee och John Buscemas Silver Surfer-serie från 1968 där han likt en Jesus-gestalt dramatiskt beklagar sig över mänsklighetens dumheter och tillkortakommanden. Den serien skulle definitivt inte funka idag och Silver Surfer har mjuknat lite i sina grubblerier genom åren. Han gör allt han kan för att göra gott i alla delar av kosmos men får ständigt möta fruktan eftersom han tidigare var sändebud till universums största fasa Galactus.

Silver Surfer stöter i första numret på den mest enastående platsen i hela galaxen: The Impericon. Ett nöjes- och äventyrspalats av planetär storlek helt dolt för vår vän Surfer eftersom alla fruktar Galactus sändebud. The Never Queen är ute efter Impericons massiva energikälla och därför har Impericons ledare utsett Surfer till sin förkämpe. För att lyckas i sin kamp behöver han också den person som betyder mest för honom i hela skapelsen. Är det hans älskade Shalla Bal eller Alicia Masters? Nova? Mantis? Du får en gissning till.

Surfers misslyckade försök att skaffa sig hår i Girl On Board.

Innan jag läste Silver Surfer #1 passade jag på att införskaffa Marvels lilla teaser All-Now Marvel Now! Point One som innehåller trevliga korta fristående blänkare till flera av de nya serierna i Marvel nya giv, bland annat Ms. Marvel, Loki: Agent of Asgard och naturligtvis Silver Surfer. I Girl On Board befinner sig Dawn och Surfer på planeten Nautikos där innevånarna firar ”Ljusets fest” som de brukar en gång varje århundrade. Den här korta episoden på tio sidor är sprängfylld med galna upptåg (Surfer försöker i Norrin Radds form att få hår på sin kala hjässa, nedkämpar intergalaktiska pirater, visslar på sin bräda som om den var en hund och levererar den snygga repliken ”When you possess The Power Cosmic…You don’t need a catchphrase.”) Höjdpunkten i denna lilla pärla är när Dawn vill se något som Surfer inte har sett förut. ”Det är lite som att se någons favoritfilm för första gången tillsammans” meddelar hon. ”Man önskar att man kunde se den tillsammans för första gången bägge två”. Mycket vackert!

Den episka slutscenen i Girl On Board.

Nu handlar den här recensionen främst om Silver Surfer #1 och inte om Girl On Board och därför blir betyget lite avvaktande. Silver Surfer #1 är absolut inte dålig men efter att ha läst Girl On Board som är så fantastisk så känner jag mig snuvad på konfekten. Förmodligen kommer allt igång så småningom men jag kan inte sätta ett högre betyg i en recension för att jag vill och tror att det ska bli bättre. Vad som däremot är alldeles underbart är paret Allred som är som klippta och skurna för den här serien. Mikes penna doftar härligt 1960-tal med Kirby-känsla och Lauras rika och mustiga färgpalett fortsätter att imponera. För er som vill ha mer Allreds rekommenderar jag deras FF tillsammans med Matt Fraction som avslutades i början på året.

Trackback-adress