Efter nästa fem månaders väntan är det så äntligen dags för starten på andra akten i Mark Millar och Frank Quitelys senaste superhjälteepos. Nio år har gått sedan de chockartade händelserna i Jupiter’s Legacy #3 och Chloe och Hutch håller sig nu gömda i Sydney, Australien med sin nu åttaårige son Jason. Familjen gör sitt bästa för att smälta in utan att väcka uppmärksamhet vilket inte är så lätt när man har superkrafter.

Chloes bror Brandon, som nu styr USA med järnhand tillsammans med sin farbror Walter, är missnöjd med hur allt har utvecklat sig. Han trodde allt skulle bli bättre med fadern ute ur bilden men känner sig mer vilsen än någonsin. Soppkök, upplopp, massflykt och ständiga utegångsförbud får Brandon att tvivla på vad de åstadkommit. Alla skulle ju få det bra men istället råder ständig oro och misär. Farbror Walter gör sitt bästa för att lugna sin orolige brorson och har dessutom glädjande nyheter. Han är äntligen Chloe och hennes familj på spåren och har skickat sin bäste man för att se till att de tas om hand.

Jupiter’s Legacy #4 var väl värd att vänta på. Vi får ytterligare information om den mystiska ön och dess innevånare som gav Sheldon och hans team deras krafter. Dessutom får vi reda på att Hutch far George var en av medlemmarna i expeditionen och att han utrustade staven sonen bär med kraft för att Hutch själv inte hade några egna krafter. De fortsatta upptäckterna på ön samt hur och varför George hamnade i onåd hos superhjältekollektivet är en spännande historia som vi som mycket annat i den berättelsen får hålla oss till tåls med.

Mark Millar visar i det här numret också upp en humoristisk sida långt från allt det mystiska, dramatiska och fruktansvärda som har dominerat serien så här långt. Jason uppfostras att misslyckas med allt han gör för att familjen inte ska avslöjas. Allt ifrån bedrövliga missar i fotbollslaget, obefintlig kunskapsinlärning i skolan samt att då och då få lite stryk är några av de saker som gör att mamma och pappa spricker av stolthet. Referenserna till Pixar-filmen Incredibles är här ganska uppenbara och går även att hitta i Millars Starlight där den gamle hjälten Duke McQueen har ett troférum liknande det Mr. Incredible har för att minnas de gyllene åren. Det mesta i Jupiter’s Legacy är en blandning av mycket som jag sett och läst innan men det är inget jag fäster någon större vikt vid. Om jag hade som krav att alla serier jag läste skulle vara helt originella skulle mitt serieläsande bli väldigt torftigt för att inte säga obefintligt.

Frank Quitelys penna fortsätter att göra underverk även i detta nummer med en episk superhjältescen men hans skärpa och nerv är lika närvarande vid sängläggning eller ett kvartssamtal. Jupiter’s Legacy #4 är en väl genomförd och perfekt avvägd prolog till nästa kapitel i en av de bättre superhjältehistorierna jag läst på mycket länge. Förhoppningsvis håller också tidsplanen för nästa nummer som ska komma ut i maj månad. Det enda problemet med den här serien så här långt är just det faktum att det tar en evighet innan nästa nummer dyker upp men så länge Millar och Quitely levererar är den värd att vänta på.

Trackback-adress