Vi inleder jubileumsveckan med en riktig bomb: en gästkrönika av allas vår Johan Wanloo om varför han HATAR superhjältefilmer! Håll till godo!
Johan Wanloo är arg. Och full av kärlek. Samtidigt.
Jag vill börja med att slå fast några saker. Jag älskar serier. Jag älskar superhjältar. Jag älskar Avengers. Jag har läst bortåt 4000 sidor Avengers men kan inte komma ihåg vad filmen handlade om. Det hände en massa grejer till musik av Alan Silvestri och så var det en kul grej mellan Hulk och Thor sen minns jag inget mer. Jag älskar Batman. Jag tycker Chris Nolan borde sitta i fängelse för det han gjort superhjältar i allmänhet och Batman i synnerhet. Släng in Zack Snyder i samma cell.Så fort det släpps en ny liten seriefilmsnyhet frågar alla mig vad jag tycker.”Vad tror du om Marvelserierna som ska komma på Netflix?”
Jag tror det blir urvattnad lågbudgetblaj med tvålfagra skådespelare man inte kommer ihåg namnet på.
”Har du hört att Preacher ska bli TV-serie?”
Ja, det är en oerhörd tragedi.
”Har du hört att GUMMO SKÅDISJAGALDRIGHÖRTTALASOMSSON ska spela Ant-Man?”
Så de ska göra film av den i särklass sämste Marvelhjälten? Bra, det betyder att när den floppar kommer det förhoppningsvis vara slut med seriefilmer på ett tag.
Serieläsare har ett extremt bekräftelsebehov. Det är inte konstigt. Har någon utomstående åsikter om vårt intresse utöver total likgiltighet är det oftast oförstånd och/eller förakt. Det är ensamt att gilla serier. Men FILM, det är på RIKTIGT. Film tittar alla på. Folk som håller på med film är snygga och rika och om de vill ha något med serier att göra måste det betyda att mitt bespottade lilla pytteintresse äntligen har skuggan av ett värde. Eller hur?
Fel. Du är lurad. Serier är bäst. Allt görs bättre i serier först.
Jag ser på hypade filmer och TV-serier och varje gång tänker jag ”Ja det här var ju bra när Matt Fraction, Jason Aaron eller Bröderna Hernandez gjorde det först.”
Christopher Markus och Stephen McFeely som skrev manus till Captain America-filmen är säkert trevliga killar men några Ed Brubaker eller Brian Bendis är de inte.
Men det spelar ingen roll. Det kvittar om det gjorts tusentals läsvärda Wonder Woman-serier. Det är först när det görs en Wonder Woman-film som Wonder Woman blir på riktigt och det är JUST DET som gör att jag har problem med seriefilmer och fansens reaktioner på dem och JUST DET som gör att jag skriver den här texten.
Om du läser serier borde du fan veta bättre än att applådera som en tränad cirkussäl och dela vidare varenda liten seriefilmsnyhet. På Facebook och Twitter gick folk jag annars respekterar bananas av glädje för att Michael Douglas ska spela Hank Pym.
Den redan stenrike Michael Douglas kommer tjäna mer på att spela Hank Pym än någon som någonsin skrivit eller tecknat serier med Hank Pym tjänat i hela sina liv. Om du läser serier borde det göra dig FÖRBANNAD.
SERIEN Days of Future Past är den enda serie som i övergången från en sida till nästa fått mig dra efter andan, slå handen för munnen och fälla en tår.
I trailern till FILMEN Days of Future Past mumlar Patrick Stewart och Ian McKellen ikapp med Hugh Jackman och ser bekymrade ut. Det är allt. Och den där jävla musiken som låter EXAKT likadan i alla dessa filmer. FoffafoffafoffaFOFFAfoffa.
Kom igen nu, du kan detta vid det här laget. Serier på film är fejk. Det är vattniga destillat. Besvikelser och luftslott.
Minns du hur uppspelt du var när du fick reda på att League of Extraordinary Gentlemen skulle bli film? Det blev två timmar du aldrig får tillbaka. Du kunde ha läst en serie eller två på den tiden. Kommer du ihåg Hellboy-filmen? De tog en fantastisk serie och gjorde en Terence Hill/Bud Spencer-film på steroider av den. Erkänn att du precis som jag knappt kunde hålla dig för skratt när du såg Christian Bales hoptryckta kinder och enorma spetsiga näsa inklämd i Batmandräkten. Apropå hålla sig för skratt, vad ger ni mig för Hugh Jackmans Kurt Olsson-frisyr i Wolverinefilmerna?
Jag tänker redan nu besvara några av de frågor och invändningar JAG VET läsare av detta inlägg är redo att fyra av i kommentatorsfältet:
”Men är det inte bra att de här filmerna gör att det talas om serierna?”
Filmerna tillför inget till serierna. De, om något, parasiterar på och förminskar serierna. När folk idag tänker på Stålmannen tänker de på Henry Cavill, inte någon av de som skrivit och tecknat serien under alla år. Det är väldigt sorgligt.
”Men Joss Whedon?”
Joss Whedon är Chris Claremont fast med tonårstjejer och one-liners.
”Du är bara en bitter gammal stofil!”
I förra veckan läste jag med stort intresse och glädje cirka 35 nya (OBS NYA) Marveltidningar. Stereotypen ”40+-årig seriediggare som tycker allt var bättre förr” stämmer säkert in på många men inte på mig.
”Men filmerna gör ju att serierna säljer bättre! Win-win!”
Fast det gör de faktiskt inte. Fråga vem som helst som arbetat med att ge ut serier. Spindelmannen-filmerna var lika stora succéer i Sverige som i resten av världen. Var finns den Svenska Spindelmannen-tidningen idag?
”Men kom igen. Var inte Avengers skitfräck?”
Jag kan erkänna att den och Captain America var fulla av COOLA scener. Men de var aldrig spännande. Hulk betyder väldigt mycket för mig men den där CGI-klumpen brydde jag mig inte ett skvatt om.
”Finns det INGA seriefilmer du gillar?”
Iron Man 3 för att Robert Downey JR är en rolig snubbe. Superman II för jag var 8 år när jag såg den. Batman-TV-serien från 1966 P ga groovy. Bamse & Tjuvstaden var riktigt bra också.
”Gud vad negativ du är!”
Du fattar ingenting. Det här är ingen hatisk text. Det är en kärlekstext. Kärlek till serier och de som gör dem.
Tack Johan! Det här var något av det finaste jag läst sedan jag plockade upp The Satanic Bible första gången. På Shazam.se märker vi av detta varje gång en trailer eller dylikt läggs upp. Massor av kommentarer, medan väl skrivna texter (ingen falsk blygsamhet här) om serier verkar passera obemärkt förbi. Din analys kring bekräftelsebehov och den skeva ekonomin i serie- kontra filmbransch artikulerat något jag känt länge. Hail Wanloo!
Du har helt fel. Filmerna har givit serierna ett enormt uppsving. Efter en kraftigt danande försäljning fram till mitten på 2000-talet säljer man nu mer serier än någonsin: nästan 3ggr så mycket som på 90-talet.
http://www.comichron.com/yearlycomicssales.html
Jag tycker filmerna är bra. Självklart inte alla, vilket alltid är fallet när det gäller film.
Men det film av seriehjältar är ingen helig ko för mig, vilket det verkar vara för dig.
Bra skrivet men håller inte helt med. Serier är bäst, filmer är bra, spel är okej. Min snart 8-årige son har bombarderat mig med frågor om alla Marvel-figurer som finns ända sedan han fick Lego Marvel-spelet i julklapp. Alla tidigare försök att få honom intresserad av serier hade stött på patrull men nu hade jag öppet mål.
”Pappa! Har du några Marvel på svenska?”
”Självklart min gosse. Följ med pappa ner i källaren så får du se. ”
Okej, nu var det inte meningen att det skulle låta Josef Fritzl om den här kommentaren men min samling är i källaren faktiskt. Jag beslutade mig för att min son behövde det bästa så istället för att läsa Mio min Mio fylldes sängläggningen med Uncanny X-Men #111-141. Chris Claremont och John Byrne i sitt esse. Total seger förstås. Nu vill sonen bara läsa Marvel.
För oss gamla gubbar kommer filmerna aldrig att funka men för nästa generation är det en inkörsport till något fantastiskt.
Jag hata särskilt spiderman (2002), ”Death of Gwen Stacy” är en av de viktigaste lösnummer i seriehistorien och det finns ingen anledning att behandla den på det sättet, vi kan lika gärna göra en Romeo och Julia där alla överlever och är lyckliga, det spelar ingen roll att det var Mary Jane i scenen för vi visste alla vart den kom ifrån. Scenen gör mig rasande för det finns ingen vinst alls, de som aldrig läst Spindelmannen bryr sig inte och vi som har det blir bara arga och besvikna.
Jag har inget emot att man ändrar och gör om, Blade Runner är en magisk film och Do androids dream.. är en fantastisk bok. Självklart måste saker ändras när man byter medium, det vore absurt annars men man kan också göra det med lite kompetens.
Jag tror att superhjälteserier i allmänhet gör sig bäst som tv, de är redan episodiska i sin natur.
När jag ser en superhjältefilm så slås jag av att ju mindre jag vet om superhjälten innan filmen desto bättre blir det. Jag antar att Guardians of the Galaxy kommer bli awesome eftersom jag knappt var medveten om seriens existens innan jag såg en filmtrailer.
Håller med Johan om det mesta. Filmerna är på låtsas. Att jag sedan är likgiltig inför de flesta filmer ändå gör ju inte saken bättre. Idag berättade jag för en sexåring att The Flash är en serietidning och seriefigur. Han kunde faktiskt ta det och började förhöra mig om superskurkar.
Applåder för väl genomförd textilska med elegant humor.
FOFFA.
Den mest intressanta frågan blir väl vilken film som kommer att markera slutet på seriefilmatiserinagarnas pågående gyllene era.
-Galaxens Försvarare (”Marvels nya film har alltså ett TRÄD och ett FULT DJUR i huvudrollerna?!?”)?
-Myrmannen? (Av Johan Wanloo nämnda anledningar)
-Hämnarna 2: Ultrons Tidevarv? (Världens Största Kassasuccé 2 = Krossade globala förväntingar?)
-Syndstad 2: En Dam Att Döda För (Kan Frank Miller gräva en djupare cineastisk grav än The Spirit?)?
-Trehundra: Ett Imperium Reser Sig (Igen?)
-Rättvisans Liga (modern film på DC-licens, är det ens värt att försöka längre?)
[…] med om än inte till hundra procent delar Johan Wanloos oförlåtande linje vad gäller filmatiseringar: vi har rätt att kräva filmbranschen på samma engagemang och strävan efter att utveckla sitt […]