Om någon hade sagt att jag en vacker dag skulle recensera en Archie Comic här på shazam hade jag skrattat högt och svarat: ”Yeah right! Och en katten Gustaf och Scooby Doo på köpet”. Nu är den vackra dagen här men det är heller inte vilken Archie-historia som helst utan Afterlife with Archie författad av Roberto Aguirre-Sacasa (The Stand) och tecknad av mästaren Francesco Francavilla (Hawkeye, The Black Beetle).

För mig kommer Archie, eller Acke som han hette när jag växte upp, förknippas med tidningshögen man gick igenom när man satt och väntade på att mamma skulle bli klar hos frissan, längst ner i högen med sönderlästa Lilla Fridolf, Åsa-Nisse och diverse herrtidningar (som av någon anledning var helt naturligt på 70-talet). En fånig fräknig tonåring med rött hår, som inte kunde bestämma sig för om han skulle dejta den blonda helylletjejen Betty eller den mörkhåriga bortskämda rikemansdottern Veronica, samt hans matglade kompis Jughead (Sopprot) och de andra stereotyperna på skolan i Riverdale. Jag kan lugnt säga att jag blev mycket mer exalterad av Swamp Thing, Chock, DC och Marvel hemma hos klasskamrater med äldre syskon.

Nåja, nog om mina nostalgiska serieminnen. Aguirre-Sacasa och Francavilla tar ett strypgrepp på hela Riverdale i den här tidningen och serverar en tvättäkta zombieapokalyps full med alla referenser som hör till genren. Jughead dyker upp på tröskeln till Sabrina Spellmans hem (ni vet, tonårshäxan) med sin överkörda hund Hot Dog. Sabrinas fastrar försöker med magi att tända den sista livsgnistan som finns kvar i det stackars djuret men det är för sent. Tanken på att Sabrina skulle mista sin talande katt Salem på samma sätt får henne att trotsa fastrarnas stränga förmaningar och med hjälp av den förbjudna boken Necronomicon väcker hon Hot Dog tillbaka till livet. Hon borde ha lyssnat på sina fastrar.

Först blev jag förvirrad när jag såg Sabrina Tonårshäxan i tidningen eftersom jag inte läst en Archie Comic på vääääldigt länge och trodde bara hon placerats där för att ge serien det magiska inslaget. Mina efterforskningar visade dock till min förvåning att Sabrina varit en del av Archies värld ända sedan 1962 och denna uppenbarelse gjorde mig sugen på mer.

Låt mig säga att Afterlife with Archie är en serie för er som inte läser Archie och samtidigt något för er skräckfans som alltid velat läsa en Archie comic. Det är ett perfekt exempel på att man inte behöver göra en reboot på ett gammalt koncept utan allt som behövs är att låta två förstklassiga kreatörer få göra vad de vill med det som redan finns. Serien är genuint läskig från början till slut och Francavillas orange-lila palett och perfekta exposition gör den också till en av de snyggaste tidningar jag läst på länge. Du behöver inte ha läst en Archie Comic för att förstå karaktärerna men om du har gjort det så kommer du att få en chock när du får se vad herrarna Aguirre-Sacasa och Francavilla utsätter dina favorittonåringar för.

Jag började läsa den här serien eftersom jag läste den ena storslagna recensionen efter den andra på nätet och hade bara tänkt kolla in förstanumret men skaffade mig blixtsnabbt alla fyra nummer som kommit ut. Den är tveklöst en av årets bästa serier och särskilt #4 kommer definitivt vara på min lista över årets bästa enskilda nummer. Här tvingas Archie på ett traumatiskt sätt växa upp till man och det är riktigt gripande och skakande. Om du vill läsa en riktigt bra zombieserie eller bara en helt enkelt fantastisk serie kan jag inte nog rekommendera Afterlife with Archie.

Trackback-adress