Var sak har sin tid som det står i Bibeln. Young Avengers tid är nu slut, musiken har tystnat, festen är slut men kanske väntar en ny dag på andra sidan och där serveras definitivt frukost. Jag har tidigare recenserat #1-5 samt #6-10 och avslutningen kommer ut i trade under den poetiska titeln ”Mic-Drop at the Edge of Time and Space” i april 2014.

Våra unga hjältar tvingas ta i med hårdhandskarna för att rädda vår verklighet från Mamma och hennes anhang av Evil Exes. Ett sätt, som visar sig mindre lyckat, är att Wiccan ger Loki en äldre kropp så han kan återfå sina magiska krafter men i slutändan är det bara Wiccans fulla potential som kan stoppa Mamma, med lite hjälp av Lokis dåliga samvete.

I de två sista numren bjuder Young Avengers på kombinerad efterfest och nyårsparty tillsammans med alla unga hjältar som hjälpte dem i kampen och alla lösa trådar löses upp: Varför är Ms. Chavez sur på Wiccan? Vad hände med Tommy? Vem är Patriot? Är det någon i teamet som är straight?

Young Avengers har verkligen varit en serie med en helt egen röst. En kultserie och modern klassiker med betoning på modern. Kieron Gillens perfekta språk och Jamie McKelvies magiska penna gör den här tidningen till ett verkligt barn av sin tid och frågan är om man kommer kunna läsa den med 2023 års glasögon och njuta av den på samma sätt? Nåja, jag har njutit varje sekund! Det känns som om Gillen/McKelvie har trängt in i varandras hjärnor, ja till och med under huden för att ge oss ett fulländat tonårsdrama i superhjältekostym som det kommer att ta lång tid att överträffa.

Av alla karaktärer jag kommer att sakna måste jag nämna Noh-Varr och Ms. America Chavez. Det är så sorgligt att just när jag inte kan få nog av att läsa om de här personerna så försvinner de och lämnar ett gigantiskt hål i mitt hjärta. Noh-Varr som verkligen var en doldis i Marvels universum är tack vare Gillen & co nu en musikälskare med ett alldeles för stort hjärta för sitt eget bästa och Chavez är bara så asgrym. Helt klart den bästa kvinnliga karaktären från Marvel på mycket länge och en av de bästa i hela serievärlden.

Det som hindrar mig från att sätta en femma i slutbetyg är tyvärr det faktum att de två sista numren innehåller en skog av tecknare och färgläggare. Jamie McKelvies bildspråk tillsammans med Mike Nortons tusch och Matthew Wilsons färger är så unikt förknippade med min totalupplevelse av den här serien att det börjar krypa i kroppen på mig med flera tecknare. Jag tappar fokus och koncentration och det känns inte bra. Inte förrän detta team återvänder för att leverera seriens sista fem gripande och underbara sidor kan jag andas ut och finna frid.

Vad som nu händer med Young Avengers återstår att se. Någon uppföljning av Gillen/McKelvie blir det tyvärr inte och Lokis fortsatta äventyr kan ni läsa i hans egen nya tidning Loki: Agent of Asgard som kom ut nu i veckan. Jag är måttligt intresserad av Loki just nu. Det känns som han blivit kidnappad efter så många år med Kieron Gillen som ledsagare och därför kommer jag istället lägga vantarna på Journey Into Mystery by Kieron Gillen: The Complete Collecton Vol.1 som kommer ut i mars månad och verkligen njuta av den Loki jag minns och uppskattar mest. I en drömvärld kommer Ms. America Chavez få en alldeles egen tidning skapad av Gillen och co men innan det händer tänker jag läsa dessa herrars kommande nya egna titel hos Image Comics, The Wicked & The Divine, som jag har sjukt höga förväntningar på.

Tack för den här tiden Young Avengers. Att skiljas är att dö en smula och jag får samma känsla när den här serien är slut som infinner sig vid varje skolexamen. Minnet av den underbara tiden tillsammans och vemodet av man inte kommer ses igen. Det har varit en härlig tid.

Trackback-adress