Vertigo blev ett förlag att räkna med under 1980-talet tack vare en hedervärd insats av ett knippe brittiska serieskapare, bland andra Alan Moore (Swamp Thing), Grant Morrison (Animal Man) samt Neil Gaiman med den mycket hyllade Sandman. Två av karaktärerna i Sandman, Charles Rowland och Edwin Paine, mer kända under namnet Dead Boy Detectives, introducerades i The Sandman #25 1991 och har sedan dess dykt upp då och då i diverse publikationer hos Vertigo och nu får vi åter stifta bekantskap med de unga spökdetektiverna i en fyrdelad miniserie skapad av britterna Toby Litt och Mark Buckingham (Fables) med den senare som både medförfattare och tecknare.

Låt mig från början säga att det inte är nödvändigt att läsa hela Sandman för att hänga med i berättelsen. Litt och Buckinghams berättelse står helt på egna ben även om själva grundstoffet till berättelsen handlar om de båda unga männens sökande efter lösningen på deras tragiska hädangång. Naturligtvis tänker jag inte hindra någon från att läsa Sandman eftersom den räknas till en modern klassiker, något som min mellersta son intygar. Själv har jag pinsamt nog ännu inte läst den trots att hela utgåvan står prydligt i sonens bokhylla i källaren och pockar på min uppmärksamhet. Nåja, var sak har sin tid och jag KOMMER att läsa den, var så säker. Jag måste först bara klara av Moores Swamp Thing och tonvis med andra böcker i en trave som bara blir större och större och den som väntar på något gott väntar aldrig för länge och nu har jag slut på undanflykter så kan vi koncentrera oss på Dead Boy Detectives? Tack!

Charles och Edwin är två pojkar som delar samma öde: bägge två är ett offer för den ökända internatskolan Saint Hilarions makabra mysterier. Edwin dog där redan 1916 och försökte skydda Charles under hans tid där 1990 men misslyckades. Efter en uppgörelse med Death (ytterligare en karaktär från Sandman) beslutade sig de båda ynglingarna för att stanna kvar på jorden som spöken och tillsammans löser de allehanda övernaturliga problem på känt pojkdetektivmanér. Nu har de av en slump åter hamnat på Saint Hilarions, dels för att ta reda på anledningen till deras egna dödsfall men också för att skydda en ung flickas egna utforskning av skolans spökerier.

Crystal Palace, hon heter så, är dotter till ett excentriskt konstnärspar med hela världen som estrad. Efter att hon undvikit döden med hjälp av detektiverna får Crystal en uppenbarelse att hon ska hjälpa de förtappade själarna på Saint Hilarions. Sagt och gjort! Crystal packar sina väskor och börjar en termin på ett ställe som skulle få de flesta elever att skita knäck av rädsla. Inte bara för alla spökerier utan även för den vanliga samlingen av vedervärdiga mobbare som huserar där.

Dead Boy Detectives är en mycket lovande miniserie. Berättartempot är förrädiskt lungt och Buckinghams klassiska tecknarstil gör den mycket behaglig att läsa trots den underliggande känslan av ond bråd död som lurar bakom varje bladvändning. Crystal anar bara att Charles och Edwin finns i hennes närhet vilket ger en mystiskt skön effekt till hela berättandet. Det är också snyggt hur textförfattarna och textaren Todd Klein understryker hur olika pojkarna uttrycker sig i tal och skrift eftersom de är barn av olika tidsepoker. Crystals karaktär får också ett avsevärt djup i beskrivningen av hennes rädsla för att knyta an eller ta in nya vänner i sitt liv på grund av en djupt traumatisk händelse av synnerligen spökliknande art. Dead Boy Detectives är en skön blandning av genrerna internatskoledrama och hederlig barndeckare och ännu ett exempel på Vertigos fortsatt höga genomsnittskvalitet och fingertoppskänsla när det gäller sina utgåvor.

Trackback-adress