Ingen svensk seriefigur har följts av generationer av barn i den omfattningen Bamse gjort. Tidningen är såvitt jag förstår fortfarande en storsäljare (jag prenumererar åt min dotter) och utöver Astrid Lindgrens Pippi är det ingen svensk barnfigur som marknadsförs så hårt som Bamse med kläder, spel och leksaker. Så Bamse är fortsatt populär. Därför var det egentligen ingen överraskning att det nu kommer en spelfilm om världens starkaste björn. Det enda konstiga är att det dröjt så länge, de tecknade filmerna som jag såg när jag var liten och som mina barn ser nu har nog nästan fyra decennier på nacken och är även om de är charmiga ”lätt” daterade. Bamse och Tjuvstaden hade premiär i fredags och när jag såg den i eftermiddags var det i den största salongen på Filmstaden och den var fullsatt.

I Bamse och Tjuvstaden är det den nya ärkeskurken i Bamse, Reinhard Räv, som smider planer för att en gång för alla oskadliggöra Bamse. Reinhard Rävs plan är kidnappa farmor för att på så sätt strypa Bamses tillgång till dunderhonung. Problemet är att alla bovar blivit snälla och pysslar med annat än brott. Reinhard Räv lurar dock dem att de inte är bjudna på Skalmans födelsedagsfest som Bamse och Lille Skutt ordnat eftersom Bamse inte ville att de som tidigare varit bovar skulle komma. Efter att ha kidnappat farmor kapar Reinhard Räv och bovarna (sjörövarna, vargkusinerna, Knocke och Smocke mfl) ett tåg fullastat med godis och styr kosan mot Tjuvstaden. Den har legat övergiven i över hundra år men Reinhard Räv vill återigen göra den till tjuvars näste med sig själv som kung. Reinhard Räv lurar t.o.m. Vargen att Bamse svikit honom. Men Bamse, Skalman och Lille Skutt ger sig av för att befria farmor tätt följda av Nalle-Maja, Katten Jansson och Husmusen som hittat en burk dunderhonung och vill hjälpa till.

Det är en snygg uppdatering som man gjort av Bamse. Animeringen är snygg och trogen originalet och miljöerna är precis så snygga som de kan vara när Rune Andreasson tecknade som bäst. Det är också skönt med en barnfilm med ett lugnt tempo och utan en massa skrik och full fart hela tiden (alltså vilken dataanimerad amerikansk rulle som helst egentligen). Bamse och Tjuvstaden är inte gjord för att leverera en massa smarta blinkningar åt vuxna som ser den utan den är gjort helt för sin huvudsakliga publik, barnen. Den är lagom läskig, det blir lite äventyr, lite sedelärande om att man ska vara snäll och ärlig och allt känns igen från serien. Röstskådespelarna gör ett bra jobb och man glömmer snabbt att det inte låter som på de gamla kassettbanden. Om du inte läst Bamse på ett bra tag så känner du nog inte till Reinhard Räv men det är en karaktär som inte har något intresse av att vara snäll och inte grubblar kring sin elakhet. En bra skurk. En kul detalj är att Knocke vill fortsätta bära de kvinnokläder han hade i samband med tågkapningen. Men Bamse är en modern serie, i tidningen har redan det första homoparet introducerats och de har t.o.m adopterat. På det stora hela är Bamse och Tjuvstaden en riktigt bra barnfilm. Jag nöjer med 4/5 men min dotter var säker på sitt betyg: 5/5. Å det är ju det som räknas.

Trackback-adress