Avengers har fortfarande mycket att göra innan jorden är befriad från Thanos dödsälskande horder. Illuminati möter hårdnackat motstånd från Supergiant (en av Thanos mäktiga underhuggare i Black Order) i Wakanda, flera Avengers kämpar vidare i rymden för att stoppa blockaden och Captain America tillsammans med Thor, Hyperion, Hulk och Captain Marvel tar sig an den galne titanen själv i Inhumans gömda stad Orollan. Thanos är dock inte ensam. Vid hans sida finns hans trogna Corvus Glaive, Proxima Midnight, den mystiske Ebony Maw och Thanos infångade son Thane som inväntar sin avrättning.

Jim Cheung är tillbaka vid ritbordet för ge oss avslutningen på Jonathan Hickmans event Infinity. Hans praktfullt detaljrika stil bidrar verkligen till att ge extra krydda till den rafflande finalen även om jag starkt ogillar hans stundtals stereotypa ansikten, speciellt då Hulk. Cheung får exemplarisk hjälp av ett helt team av tuschare med Mike Morales i spetsen och tillsammans med Justin Ponsors snygga färgpalett går Infinity till historien som ett av de snyggare eventen på mycket länge. Dustin Weaver förtjänar också cred då han får fortsatt förtroende att ge oss fighten i Wakanda. Weaver får en femma i min bok och jag hoppas verkligen han dyker upp ofta och länge i kommande Marvel-äventyr.

Jag tänker inte spoila slutet utan det får ni läsa själva. Att jag rekommenderar att ni läser Infinity och allt annat Avengers-relaterat av Hickman har nog inte undgått någon som läst mina poster under hösten. Det som har varit det mest givande med hela Infinity är helt klart helheten. Skriven av en författare med tre titlar som kan läsas var för sig men som tillsammans ger djup och kraft åt hela den här episkt svulstiga sagan är något som jag hoppas att Marvel tar till sig i framtiden så att vi slipper fler dussin-event med femtielva författare och lika många tecknare.

Helheten förstärks också av Hickmans skickliga hantering av eventets rika persongalleri och olika miljöer. Allt flyter smidigt följsamt och ger ett homogent intryck där alla får sin plats i rampljuset utan att historien haltar eller spretar åt fel håll. Särskilt bra lyckas Hickman med hela Illuminati-kollektivet samt förstås hans mäktiga tolkning av Captain America som ger mersmak. Varmast om hjärtat ligger Black Bolt och framförallt hans galne bror Maximus som ofta själ showen med sin härliga blandning av tokighet och genialitet.

Inga hjältar behövde dö under resans gång vilket känns befriande eftersom jag är hjärtligt trött på superhjältar som dör och återuppstår stup i kvarten. Slutstriden mellan Thanos och hans två hejdukar mot en kvintett av Avengers främsta under Captain Americas ledning är en av eventets höjdpunkter. Inte bara för att den är en visuell spark i skrevet utan för att den också visar hur mångfacetterat Hickmans extrema roster av Avengers är. Genom att sprida ut fighten till Wakanda och rymden tvingas Cap använda sina främsta krigare mot självaste Thanos och en tänkvärd slutstrid med alla Avengers mot hela armadan av den galne titanens anhang hade förstört allt Hickman hade byggt upp. Slutprodukten kanske inte blev något revolutionerande på samma sätt som till exempel Civil War men Infinity kommer ändå att bli något som Marvel, och framförallt Hickman, kan slå sig för bröstet åt med gott samvete och känna sig stolta över.

Trackback-adress