Efter att ha slickat såren efter den ovälkomna stormen Svens besök och firat andra advent men en plaskblöt utomhusspelning känns det extra skönt att få pyssla om min vindpinade fuktiga hjärna med ytterligare ett veckans omslag.
Ett synnerligen starkt startfält den här veckan som bjuder på romantiskt avsked, Cinderella som ni aldrig sett henne, härlig pop art, regnig brottsplats och en besök i en störd hjärna. Allt serverat av Marvel Comics, Vertigo, DC Comics och Image Comics.
Fearless Defenders #12
Först ut är Mark Brooks omslag till sista numret av Fearless Defenders. Det är inte lika perfekt som hans övriga men jag tar med det för att visa hur mycket jag uppskattat och sett fram emot alla hans tidigare skapelser. En härlig pastisch på ett överromantiskt Harlequin-omslag komplett med blommorna, det förföriska typsnittet, det trolska ljuset i bakgrunden och det djupt förälskade paret i förgrunden. Här är det dock inte Fabio utan Annabelle i sin Indiana Jones-outfit som lägger en trygg arm om Valkyrias axel. Tack för den här tiden Brooks och jag hoppas vi syns igen.
Fairest #22
Jag känner ingen som kan rita människor som Adam Hughes. Det är så kusligt realistiskt att det ser ut som ett fotografi. Cinderella med skokartongen och en Walter PPK ger en doft av både saga och James Bond, perfekt med den bleka färgskalan och kulhålen med loggan.
Batwing #26
Darwyn Cooke är verkligen en mångsidig artist. Hans omslag till Batwing har en skön pop art-stil med sin enkelhet och den lila färgskalan är fantastisk. Kolla även in hans omslag till Batwing #24 här som är ännu snyggare.
X-Men Legacy #21
Mike Del Mundo tar med oss på ännu en fantastiskt mardrömslik färd i Legions plågade medvetna. Det uppspärrade ögat med trevande händer och den mörka tomheten bakom ger mig sköna kalla kårar.
Elephantmen #52
Boo Cook har levererat åtskilliga omslag till Elephantmen men den här är så bra att den är värd titeln ”Veckans favoritomslag”. Det blodiga offret på den regnvåta gatan samt kompositionen med Hip Flasks reflektion i asfalten och Farrell som kisar upp genom det hårda regnet skapar en berättelse i bilden. Lägg till de underbara bleka färgerna och jag får en känsla av Blade Runner. Mycket tjusigt!
