En parafraserad replik från Nikanor Teratologens ”Äldreomsorgen i Övre Kågedalen” har dykt upp en och annan gång när jag anmodats sumera det gångna året: ”2013 gjorde mig inte besviken eftersom jag inte väntat mig ett djävla dugg!” Bakgrunden till de låga förväntningarna hittar ni här.
Festivaler och resor i seriernas tjänst
Särskilt med ovanstående i åtanke måste det sägas att det blev rätt bra drag i serieåret ändå. Gick ut hårt i januari med att efter flera försök till sist lyckas ta mig till den legendariska seriefestivalen i Angoulême som gick av stapeln för fyrtionde året i rad. I sällskap av Serieteketkollegorna och partybestarna Linda Gustafsson och Ola Hellsten blev det en intensiv, lyckad och utmattande resa. Hela staden andas seriefestival under de dagar evenemanget pågår. Med världens kanske största seriemuseum samt ett serie- och animationscenter så lär man inte släppa alltför mycket på den känslan resten av året heller. Mest imponerande var mängden och kvalitén på utställningarna. Det var magiskt att se original av Moebius och Didier Comès. Bilderna var oerhört kraftfulla och jämför man med hur de ser ut i tryck har en del tappats på vägen. Kan låta absurt men så kändes det.
Inte helt oväntat var det så oerhört mycket på gång under festivaldagarna att det kändes svårt att överblicka. På gott och ont. Vi hann enbart ta in en mycket liten del av allt som bjöds genom en kombination av nybörjarotur och underdimensionerade lokaler för en del programpunkter. Men när jag tänker tillbaka på resan så här nästan ett år senare är det bestående intrycket ändå att det är mödan värt att ta sig dit om man älskar serier. Här finns allt representerat på såväl marknader som i utställningar och program. Från extremt breda albumserier till minimalistiska avantgardepublikationer. Den allmänna kvalitetsnivån är knäckande hög, så jag förstår varför många svenska tecknare som bevistat festivalen åker hem med viss prestationsångest!
Fortsätt läsa Anders årskrönika 2013: Hågkomster från ett relativt serieintensivt år