Efter min recension av #1-5 av denna brillanta superhjälteserie är så turen kommen till nästa arc. Dessa nummer kommer ut i samlad form i januari 2014 med titeln ”Alternative Culture” så glöm inte bort att hålla utkik efter den.

Våra unga hjältar lyckades undkomma den interdimensionella parasiten som går under den klädsamma benämningen ”Mamma” bara för att upptäcka att hon fortfarande hade kontroll över deras föräldrar. Saken blir inte bättre när Wiccans bror Tommy, även kallad Speed, kidnappas av en mystisk främling i Patriot-dräkt. Tillsammans med den avmutantiserade mutanten Prodigy ger sig Young Avengers ut på en desperat jakt efter Tommy genom Multiuniversum. Under den galna trippen ställs kärlek och vänskap på prov och det är ett sargat team som återvänder hem utan Tommy. Hur skall detta sluta?

Kieron Gillen fortsätter leverera en kvick och rolig berättelse med samma sköna nerv som tidigare, dock är paletten mörkare och känslan av uppgivenhet påtaglig. Teamet utökas med den bekymrade David Alleyne (Prodigy) som lider av dubbla sorger: dels har han förlorat sina mutantkrafter men han satsade också på fel häst i schismen mellan Cyclops och Wolverine och betraktas därför som en presumtiv terrorist i en dels ögon. Hans smarthet och naturliga ledarstil tilltalar inte Loki vilket bidrar till mycket skratt i denna hjärnornas kamp.

Tyngdpunkten i teamet vilar på Loki, Wiccan och Hulkling där Lokis intrigerande spel bakom kulisserna får mig att ana stora ugglor i mossen. Kärleksparet Wiccan och Hulkling har det bekymmersamt eftersom Loki har spritt ett frö i Hulklings hjärna att Wiccans verklighetsförändrande krafter kan ha fått honom att älska Wiccan och att han kanske bara är ett fantasifoster. Prodigys plötsliga ingripande ger Hulkling en anledning att bryta för att börja om och det är hjärtskärande som alla klassiska kärlekshistorier ska vara.

Ms. America Chavez är fortfarande en gåta även om man börjar ana sprickor i hennes kaxiga och tuffa fasad. Det är asgrymt när hon använder sina krafter för att bokstavligt talat kicka sig genom Multiversums alla världar och samtidigt hotar att kicka in huvudet på Loki vid ett flertal tillfällen. Sist men inte minst har vi teamets sjuka fixering vid mat och att Noh-Varr lärt sig gilla country under deras dimensionsresa och därför skaffat sig ett klädsamt skägg.

Som i tidigare nummer är Young Avengers härligt fullproppad med popkulturella referenser, meta, sociala nätverkskommunikationer och en av de bästa brytningarna av den fjärde barriären jag sett på mycket länge.

Jamie McKelvie och Mike Norton går från klarhet till klarhet i sitt fantastiska bildarbete där varje bildruta är en fröjd att vila ögonen på. Att inte dessa herrar är överösta med priser för sitt arbete vid det här laget är pinsamt. Det är inte ofta text och bild är i en så underbar symbios som i just Young Avengers och borde hyllas som ett skolexempel på bra modern seriekonst.

Sammanfattning: Gillen och co fortsätter månad efter månad att leverera en fulländad superhjälteserie som känns fräck, modern och alldeles underbar. Det är tveklöst min mest efterlängtade serie varje månad och jag rekommenderar den det varmaste!!!

Trackback-adress