Avengers har problem. Flygplan och satelliter faller som flugor, missiler skjuts iväg av sig själva, dammar svämmar över och flera kärnkraftverk drabbas av härdsmälta. Allt slutar fungera i 8 sekunder med oregelbundna intervaller. Captain America ger Bruce Banner i uppdrag att hitta orsaken medan övriga Avengers försöker hjälpa världen så gott de kan.

Den enda som verkar veta vad som är i görningen är Captain Universe som ber teleportören Manifold följa med henne på en resa för att han ska förstå allvaret i situationen. Hon ber honom också klä sig varmt. Det är nämligen kallt i rymden.

Jonathan Hickman får från och med Avengers #12 hjälp med skrivandet av Nick Spencer (Morning Glories, Secret Avengers). Jag hoppade över recensionen av #12-13 eftersom teamets lilla äventyr med den stora Terminus i Savage Land inte bjöd på mycket, vare sig när det gäller exposition eller värde för det som komma skall. När det gäller Hickman så kan jag verkligen vara ute och cykla. Det kanske är så att nyckeln till hela Infinity-eventet är dold i Antarktis djungler. Det återstår att se.

Det verkar som om alla kreationer som The Garden bombarderade vår planet med i Avengers #1 förbereder sig på olika vis för det som komma skall. Någonting stort och läskigt är på väg mot Moder Jord och Avengers tvingas utöka medlemsantalet ytterligare. Detta kommer inte som någon överraskning eftersom Hickman har hintat om lediga platser i teamet sedan dag ett. Resterna av The Garden, Ex nihilo och Abyss, tillsammans med deras ”son” Adam och vår nye Starbrand hörsammar Captain Universes kallelse via Captain America och vips verkar det som om vi bara saknar två än så länge okända medlemmar i Hickmans dreamteam.

Även om arcen är fylld av action och lite Sci Fi-horror trampar det mesta här vatten. Med ett så stort team krävs det timing och fingertoppskänsla både när det gäller gruppdynamiken och alla enskilda individers röst. Hickman/Spencer klarar sig bäst när berättandet får lugna ner sig och en eller högst tre figurer får föra handlingen framåt. Flera scener med många inblandade förvandlas ofta till ett ofokuserat virrvarr av färggladhet.

Jag får lite känslan av att det uppdelade skrivarbetet är roten till detta men det är svårt att veta var Hickman börjar och Spencer slutar. Jag har känt ett helt annat lugn i historien innan Spencer dök upp men det kanske bara är mig det är fel på. Hur som helst får vi ett mycket bra porträtt av Bruce Banner när han genom hela arcen försöker bibehålla sitt inre lugn samtidigt som hela världen kokar omkring oss. Det är skönt att se honom i en trygg ledarroll med drag av lite skruvad vetenskapsman med stort grönt skelett i garderoben.

Tecknaren Stefano Caselli som har samarbetat med Hickman i Secret Warriors gör ett trevligt gästspel även om jag föredrar Opeña, Weaver och Deaodatos tidigare nedslag i serien. Med tanke på den stränga utgivningstakten på två nummer i månaden är det ju självklart att teckningsuppdraget måste rotera bland många men personligen föredrar mina franska nerver en lugn utgivning med ett fåtal tecknare, helst en. Apropå det så står Leinil Francis Yu för bildarbetet i nästa arc så jag förlåter Marvel blixtsnabbt.

Trackback-adress