Tar en liten paus i pappaledigheten och Chuck Palahniuk-läsandet och seriebloggar lite. För den som inte kollar på Cartoon Network så är Adventure Time just en animerad serie som sedan också blivit ”vanlig” serie, en sedan Disneys dagar klassisk utvecklingslinje. Sådana serie-spinoffs blir allt som oftast rätt trötta kopior av sina animerade ursprungstexter, men på senare år har man i den amerikanska seriendustrin skärpt kvaliteten och engagerat namnkunniga författare och illustratörer till slika projekt: indiekungen Evan Dorkin har skrivit manus för Simpsons-serien och veteraner som MAD:s Al Jaffee och superhjältelegendaren Jerry Ordway har illustrerat SpongeBob SquarePants, bara för att nämna några exempel. Därför blir man glad när man upptäcker att webseriegurun och bizarre kanadensiske allkonstnären/programmeraren Ryan North har anlitats att skriva manus till serieversionen av Adventure Time.

Snabb beskrivning: Adventure Time handlar om pojken Finn och hunden Jake som bor i landet Ooo och där råkar ut för allehanda äventyr tillsammans med kompisar så som Princess Bubblegum, den lilla elefanten Tree Trunks, samt en hel uppsjö andra prinsessor som bl a Lady Rainicorn (en korsning av en regnbåge och en enhörning som pratar japanska), Vampire Princess Marceline och Lumpy Space Princess (se en förteckning över alla Adventure Times bifigurer här). Om det inte låter corny nog så kan vi lägga till att Finn ständigt bär en teddybjörnsmössa och en grön ryggsäck och att hans bästis och adoptivbror hunden Jake också har superkraften att kunna sträcka ut och förändra sin kropp a la Plastic Man. Tillsammans nedkämpar de fiender som Sugar Zombies (zombies som äter socker istället för hjärna, vilket dock är förödande för Princess Bubbelgums undersåtar som är gjorda av socker) och Ice King, som när han inte skriver dålig fan fiction ständigt kidnappar någon/några av Ooos talrika prinsessor. Det ordentligt absurda persongalleriet känns lite grann som om teamet bakom Hello Kitty hade skrivit en monsterbok för Dungeons & Dragons, se där två fenomen jag aldrig trodde jag skulle föra samman i en liknelse. Dessa nördbarnsliga knäppigheter skildras med en härligt flåshurtig ton där Finn och Jake hela tiden bedyrar sin eviga vänskap med varandra samtidigt som de entusiastiskt bekämpar drogfantasimonster med svärd. Teckningarna är minst sagt naivistiska och renskalade och alla figurer (men mest Jake såklart) är plastiskt böjliga på ett sätt som lägger upp det för tung visuell slapstick.

Seriens originalskapare Pendleton Ward har fått till en helt unik allåldersserie djupt förankrad i nördkulturens mylla, och Ryan North förvaltar Wards skapelse väl. I stil, tilltal och ämnesval går serieavsnitten i sin knasighet inte att skilja från valfritt avsnitt av TV-serien, så North har verkligen hittat rätt. Samtidigt visar han att det i serieformen går utmärkt att även skapa längre berättelser där Ward och hans team fokuserat på traditionella animerade kortisar. Volym 1 (samlar de första fyra numren av serien plus ett specialnummer för Free Comic Book Day) handlar om Finn och Jakes kamp mot den nedrige Lich King, och volym 2 (samlar nummer 5-9) innehåller förutom ett par kortserier en längre berättelse om vad som händer när Princess Bubblegum uppfinner en tidsmaskin (ledtråd: det krånglar till sig lite grann).

Visst är det bra och kul men både Adventure Time-serien och den animerade förlagan lider lite grann av att det ibland blir för mycket av det goda: det blir för barnsligt, för flåshurtigt – jag har svårt att se mer än ett eller två avsnitt åt gången, sedan blir dialogen för sökt och påfrestande. Samma gäller för den tecknade serien – när jag läst ett par nummer in finner jag att jag ibland skumläser när det blir för pratigt (som det blir då och då), och det entusiastiska tonfallet blir enerverande istället för bara roligt. Kanske är det för att jag inte tillhör målgruppen, men jag finner i alla fall att Adventure Time, som bitvis verkligen är glimrande, är ett godis det är bäst att inte föräta sig på.

Trackback-adress