Greg Ruckas och Michael Larks Lazarus har både jag och Henrik gått i spinn över så det är på sin plats att #1 som kom för en månad sedan granskas för att se om förväntningarna infriades innan #2 släpps imorgon 😉 Mina egna förväntningar berodde inte främst på Greg Rucka, även om jag gillade hans Stumptown så har jag inte läst någon av hans superhjälteserier. Michael Lark har jag inte heller läst mycket av, någon enstaka Daredevil-samling. Det som lockade mig var förstås det postapokalyptiska temat. Vän av ordning kanske ställer sig frågan om Lazarus verkligen är en postapokalyptisk serie. Jo, det är det. Om världen som i Lazarus styrs av en handfull familjer och den absoluta majoriteten av mänskligheten ses som Waste (avfall) av de styrande så är det ur mitt perspektiv verkligen en postapokalyptisk värld. Det som gör Lazarus koncept extra intressant är att det inte är en zombieepidemi som i Walking Dead eller ekologiska katastrofer som i Orchid och The Massive utan en accelererad omfördelning av världens resurser till ett fåtal enormt rika. Rucka skriver en del om hur Occupy Wall Street och i synnerhet de ökande inkomstskillnaderna inspirerat honom till serien. För egen del så framgår det tydligt av de statistiska underlag som presenteras i olika medier och som visar på samma bild, en ökande skillnad gällande inkomster där vårt eget land, länge sett som ett föredöme (eller skräckexempel beroende på vem som tittar), är det land där inkomstskillnaderna ökat mest de senaste åren. Även om många miljoner människor lyfts ut fattigdom världen över och medelklassen ökar i många länder så ökar inkomsterna för de rikaste ännu mer. Tittar men enbart på USA och delar av Europa så får man dessutom snarare bilden av en krympande medelklass samtidigit som antalet dollarmiljonärer slår rekord. Så Ruckas framtidsdystopi känns därför något mer realistisk än de tidigare nämnda även om ekologiska katastrofer av allt att döma kommer att bli vanligare.

Men åter till förstanumret av Lazarus och nu blir det lite spoilers men å andra sidan bjöd förstanumret inte på några överraskningar om man läst lite om serien. Som läsare blir man introducerad till huvudpersonen Forever Carlyles värld. Hon är sin familjs Lazarus dvs familjens försvarare. Hon har både fått den främsta träningen och den främsta tekniken som vetenskapen kan frambringa. Det första man möts av är att Forever skjuts av några som gjort inbrott  och av allt att döma dör. Men Forever är inte som vanliga människor, hennes kropp är modifierad att klara det mesta och hon vaknar och attackerar istället sina banemän, så kallade Waste. Problemet som uppmärksammas av läkaren och oroar familjen är dock inte att hon tillfälligt dog utan att hon har funderingar kring hennes rätt att döda. En känsla hon inte bör ha och som inte anses normalt för en Lazarus, hon är både familjens sköld och dess bödel. Utöver överfallet och tillfrisknandet är det enda som händer i numret att Forever utför ett uppdrag på en av familjen Carlyles anläggningar som attackerats av en annan familj och där hon återigen tvingas agera bödel.

Förstanumret etablerar två saker: en Lazarus uppgifter och hur lite ett livet är värt för de som inte tillhör en familj. Några mer förklaringar till familjerna och deras makt finns inte och förutom Forevers osympatiske bror så får man ingen info om familjen Carlyle förutom att familjens väl och ve alltid går först. Rucka har därmed inte försökt att förklara alltför mycket i förstanumret utan bara lagt en intressant grund för sitt världsbyggande där det centrala är det att Forever tvivlar på sitt kall. Michael Lark gör ett stabilt jobb med teckningarna, hans stil är väldigt lik Sean Phillips (Fatale, Criminal). Färgläggningen av Santi Arcas är lämpligt dov vilket passar seriens ton utmärkt. Det är en kall och hård värld där troheten mot en familj betyder allt och det är inte svårt att se familjernas som världens motsvarighet till totalitära stater med dess våldsmonopol eller om så vill till demokratiska stater när dessa hemfaller åt motiveringen att ändamålet helgar medlen och därmed gör våld på demokratins grundläggande principer. Det känns redan nu som klart att Forever kommer att vända sig mot den rådande ordningen men det blir intressant att se hur det sker och vilka konsekvenser det kan få. Det är en hygglig början som inte levde upp till mina högt ställda förväntningar men jag kommer definitivt att följa serien i trades framöver. Förstanumret fallar lite på att det faktiskt inte, trots nedmejandet, inte finns någon större dramatik eller något som får mig att engagera mig i serien och vad som sker med huvudpersonen.

Trackback-adress