Nu när första arcen av Gillen och McKelvies Young Avengers är färdig tänkte jag att det var dags för en större djupdykning än den jag gjorde av första numret i januari. Jag blev förälskad i den här tidningen redan från första rutan och jag ska försöka samla mig så jag inte gör slut på alla superlativer för tidigt.
Wiccan har dåligt samvete för att pojkvännen Hulklings Skrullmamma är död och trollar fram henne från en alternativ dimension minuterna före hennes död. Besvärjelsen fick nog hicka på vägen för Hulklings mamma är egentligen en ond, interdimensionell parasit som kan styra vuxnas tankar. Kid Loki dyker upp och räddar Wiccan och Hulkling ur deras predikament. Trion upptäcker snart att ”Mamma” har kontroll över alla deras föräldrar, även om de råkar vara döda som Laufey, Lokis pappa. Ms. America Chavez, kreekrigaren Noh-Varr (Marvel Boy) och hans älskling Kate Bishop (Hawkeye, inte Hawkguy) dyker lyckligtvis upp och räddar tillfälligt biffen så att Kid Loki kan driva iväg ”Mamma” och hennes föräldrarzombies med hjälp av Wiccans krafter.
Den här tidningen strålar av självförtroende och är verkligen rolig , underhållande och gripande på samma gång. Gillen lyckas skriva om tonåringar så att de känns som tonåringar utan att det blir krystat med alla inre konflikter, dramatik och krockar med vuxenvärlden. Att välja ett så klassiskt tema från en mängd tonårsfilmer med onda vuxna som är ute efter tonåringar funkar utmärkt. Överhuvudtaget kryddar Gillen hela tiden med populärkultur, såsom referenser till Game of Thrones eller The Hobbit, eller de roliga återblickarna i form av ”yamblr.”, Young Avengers egen bloggvariant på tumblr. Det finns också gott om meta-skämt som att Hulkling och Wiccan är sådana nördar när det gäller fakta om alla superfigurer i Marvel-universat.
Alla karaktärer behandlas med mycket kärlek, speciellt Noh-Varr som i tidigare tidningar varit en relativt blek Captain Marvel-kopia får här blomma ut som en passionerad och självsäker krigare som älskar kvinnliga vokalgrupper från 1960-talet. Ms. America Chavez som är helt okänd för mig är också mycket bra porträtterad som kaxig latinotjej med mycket skinn på näsan och dyker ofta upp som en bulldozer när man minst sagt anar det. Bäst av alla är inte oväntat Kid Loki som Gillen skapat i Journey into Mystery #622-645 och Gillens kärlek till sin karaktär är glödhet. Att ha en figur som är ständigt lömsk och tokljuger hela tiden är inte trovärdig. Tricket är att få honom trevlig, charmig och rolig för när man nästan är övertygad om att Loki är en hedersknyffel och nog går att lita på så avslöjar han sig. Då blir han plötsligt trovärdig och denna balansgång behärskar Gillen till fullo.
Någon som också kan sjösätta Gillens häftiga och galna ideer och dessutom ta dem till höjder ingen kunnat ana är Jamie McKelvie med hjälp av Mike Norton. Det är oklart hur dessa båda herrar delar på arbetet men deras pop art-liknande stil är stilistiskt fulländad. Young Avengers kläder och frisyrer är också asgrymma och fräscha, framförallt Ms. Americas outfit och pondus som får henne att se ut som Marvels svar på Wonder Woman. McKelvie/Norton experimenterar i varje nummer med välkomponerade och innovativa dubbel splash-sidor och smarta panellösningar liknande det David Aja (Hawkeye) eller Mike Allred (FF) gör i sina respektive serier. Dock är paret McKelvie/Nortons stil helt originell och unik samt fullständigt fabulös.
Finns det då inget dåligt att störa sig på? Uppriktigt sagt, nej! Young Avengers är precis som Buffy The Vampire Slayer inte bara en actionpackad historia med superstarka tonåringar. Den är också en metafor för hur det känns att som just tonåring stå i valet och kvalet mellan folks önskningar som aldrig tycks stämma med dina egna. Att kunna leverera ett tonårsdrama är ingen självklarhet men männen bakom nya Young Avengers är verkligen på rätt spår. Av alla Marvel NOW!-titlar jag läst är det här den klart bästa och seglar upp på samma hylla som två icke-NOW!-titlar: Matt Fractions Hawkeye och Mark Waids Daredevil. Rekommenderas varmt!
Illustration: Jamie McKelvie och Mike Norton
Färgläggning: Matthew Wilson
Förlag: Marvel Comics
Betyg: 5/5
Jag började läsa den här serien p.g.a. ditt första inlägg om den, och älskar den. Så tack för det! 🙂
Vad roligt! 😀
Kul att du också gillar den 🙂
Bra recension! Håller med om det mesta, förutom att Kate skulle vara Noh-Varrs squeeze. Det är väl snarare tvärtom: Kate har varit medlem i Young Avengers sedan tidigare och drar in sin nya kille i gruppen. 😉
Jamie McKelvie är verkligen jättebra, och man märker så väl hur samspelt han och Gillen är. Det lyfter verkligen en serie när rätt tecknare hittar rätt författare! Som när Staples och Vaughn gör Saga, eller när DeConnick och Rios gör Osborn/Captain Marvel.
Jag tror detta är den bästa supertonårsserien jag stött på sedan första Runaways!
Naturligtvis är Noh-Varr Kates lilla älskling och inte tvärtom. Blev så hänryckt under mitt skrivande att jag totalt missade detta. Borde jag tänkt på eftersom jag läst Young Avengers från starten 🙂
[…] min recension av #1-5 av denna brillanta superhjälteserie är så turen kommen till nästa arc. Dessa nummer kommer ut i […]