I egenskap av Shazams ende superhjälteanalfabet är mitt intag av superhjältar betydligt mindre än mina redaktionskollegors. Jag läser en del superhjälteserier men oftast blir jag lite av pga allt kontinuitetsbagage som jag inte har koll på. Karaktärer slängs oftast in i serierna utan någon som helst presentation eftersom jag som läsare förväntas ha koll på dem vilket bara gör mig förvirrad. Detta gäller både Marvel och DC, jag läser inte superhjälteserier från något annat förlag. Så när 90-talsgiganten Valiant som bara några år efter starten 1989 ska ha sålt nästan lika mycket som DC startade om ett antal titlar och förlaget efter ett mer än 15 år långt uppehåll tyckte jag det lät som en synnerligen trist idé. Men genomgående positiva recensioner på de amerikanska seriebloggar jag följer gjorde att jag bestämde mig för att testa någon samling. Men innan någon samling hann släppas så hade Comixology en rea (som jag tipsade om på vår Facebooksida) av alla nya titlar så det var bara att slå till på X-O Manowar, Archer & Armstrong, Shadowman och Harbinger. Den enda jag hoppade var Bloodshot. Så därför är det dags för (trumvirvel) A Week of Valiant!

Först ut är X-O Manowar med manus av Robert Venditti och teckningar av först Cary Nord och sedan Lee Garbett. Nedan följer spoilers för de första numren. Men å andra sidan bjuder de inte på någon större överraskning. Serien handlar om Aric av Dacia, en visigot vars familj tas till fånga av romarna år 402 e.Kr. När han och några andra visigoter ger sig av efter romarna stöter de istället på The Vine, en utomjordisk ras, som de misstar för romare. De är chanslösa och Aric tas till fånga och förs till ett skepp där han tillsammans med andra jordbor tvingas slava på en odling som The Vine anser vara helig. Innan Aric förs dit har han sett hur The Vine dyrkar en mystisk rustning, Shanhara. Vad han inte förstår är att alla av The Vine som försökt bära dräkten har dött. Efter flera års slaveri gör Aric och medfångarna uppror och tar sig till salen där Shanhara (rustningen kallas även Manowar därav titeln) förvaras och till The Vines enorma förvåning accepterar rustningen Aric som dess bärare. Med hjälp av rustningen lyckas Aric fly till jorden för att hämnas på romarna med hjälp av rustningen. Vad han inte vet är att det gått över 1600 år sedan han lämnade jorden. Dessutom har The Vine placerat ut sina egna bland människorna redan under Aric tid och deras ättlingar ges i uppdrag att oskadliggöra X-O Manowar. Väl på jorden går det inte som Aric tänkt sig och dessutom skickar The Vine yrkesmördaren Ninjak efter Aric för att döda honom och återta rustningen. Dessutom finns hotet om en förestående invasion av jorden.

Det är kul att få vara med från början och slippa störas av bristande kunskaper. X-O Manowar påminner till vissa delar om mina favoritepisoder av gamla Fantis-serien Achilles Wiggen vilket givetvis redan det gör mig välvilligt inställd till serien. Både Cary Nord och Lee Garbett gör bra insatser med teckningarna som mer påminner om en ljusare variant av Michael Lark än eländet i t.ex. Spider Island, eller varför inte Steve Epting fast bättre. Robert Venditti vars Surrogates jag gillar har bra driv i berättelsen och jag vill hela tiden veta vad som ska hända härnäst. Den trio som utkristalliserar sig i de senare numren innehåller sinsemellan väldigt olika personligheter vilket gör det desto mer underhållande. The Vine är dessutom en sällsynt otrevlig utomjordisk ras som för tankarna lite till V (ser just nu 2009-års tv-serie). En hel del bra action och bra karaktärer lyfter serien. Jag hade inga stora förväntningar på serien men den är riktigt bra med både manus och teckningar av hög klass och jag kommer definitivt att följa den framöver.

Trackback-adress