Handling å annat: Förra året gav Ordbilder ut Enrique Fernandez Den glädjelösa ön och nu har Ordbilder gett ut samme serieskapares Aurore. Albumet handlar om en eskimå?by på gränsen till utplåning i en värld där det pågår en kamp mellan människor och olika andar och väsen. I byn bor bl.a. den unga Aurore och hennes föräldrar. En dag flyter en gyllene bäck igenom byn och eftersom Aurore och en till inte kan låta bli att kolla in vad det är för en bäck förvandlas de till gyllene stenstoder varpå Aurores föräldrar ger sig av för att finna ursprunget till den gyllene bäcken och på så sätt kanske få tillbaka sin Aurore. Samtidigt skickar byns kloka gumma iväg ett sagoväsen för att vägleda Aurore som hamnat i ett mellanting mellan människornas och andarnas värld. Aurore har berövats sina minnen men hon får i uppdrag att hjälpa sitt folk genom att hitta på en sång som berättar om människorna och naturandarna samtidigt som hon färdas genom sagolandskapet i spåren av sina föräldrar.

Tummen upp: Medan teckningarna i Den glädjelösa ön påminde lite om amerikanska barnböcker t.ex. Disneys Gyllene böcker till stilen är Aurore en fantastiskt vackert målad serie som är en fest för ögat. För teckningarna är verkligen seriens styrka och såväl landskap som karaktärer är bland det finaste jag läst på bra länge, sagofigurerna är dessutom i sanning originella och Fernandez har lyckats skapa något väldigt speciellt. Det är väldigt svårt att med ord beskriva det, gå istället till Soleil och spana in några sidor. Aurore innehåller även lagom portioner humor, sorg och skräck i en salig blandning. Trots att det delvis handlar om föräldrar som förlorat sitt barn blir det aldrig riktigt sorgligt eftersom Aurore är alltför mycket av saga.

Tummen ner: Tilltalet i dialogen är rätt speciellt. Det kan upplevas högtravande och stelt. Men å andra sidan bidrar det till albumets ton. Om det beror på min förståelse eller inte är jag osäker på men jag förstår inte vad albumet egentligen handlar om jag förstår inte heller slutet. Jag antar att Fernandez ville förmedla något mer än fantastiska teckningar men det går mig förbi.

Slutsats: Väl värd att läsa på grund av de fantastiska teckningarna.

Trackback-adress