Det var ett tag sedan vi skrev om Utopi på Shazam men nu är det dags igen. Utopi #6 kom redan i somras och med #7 i antågande i slutet av september är det verkligen på tiden att lyfta fram det hittills bästa numret av Utopi genom några korta noteringar om varför det är så. Numret rivstartar med den bästa svenska eskapitiska serien Viktor Kasparsson. Räddaren i nöden är vad som nu, efter två album, känns som en typisk Kasparsson-historia innehållandes ensligt ställe, något läskigt som ruvar och en vacker kvinna. Typiskt innebär dock i det här fallet riktigt bra och jag ser fram emot mer Kasparsson i Utopi. Sofia Falkenhem är en fantastisk tecknare, hennes Skinn och ben, är en bedövande vacker, tyvärr är bade handling och dialog lite styltig. Men återigen: Bedövande vackert. Peter Bergtings Legenden om Morwhayle: Profetian är givetvis oerhört snyggt tecknad och jag ser gärna mer från hans värld framöver. Numrets stora höjdpunkt är första delen av Karl Johnsons fantasyserie Vei (omslaget intill). Johnsson har onekligen utvecklats som tecknare sedan debuten Mara från Ulthar. Vei är även den en fantastiskt snygg serie med en närmast perfekt färgläggning och en fascinerande huvudrollsinnehavare. Å vem gillar inte jättar. Nancy Peñas Havets gille börjar allt mer bli en favorit, även här är teckningarna riktigt bra liksom det fascinerande världsbygget där olika djurarter sköter olika saker och det inte saknas intriger. Medley av Lisa Medin är fortsatt bra och även om Maria Frölichs Balladen om Kara och Tyke lider av samma problem som Sofia Falkenhems serie men även Förlichs teckningar är trevliga att titta på. Sedan är det roliga i stort slut även om det kanske kan bli något av Polly Krom, Utopis maskot, framöver. Så min uppmaning är att du köper den om du inte redan läst den innan nästa nummer kommer. Å sen teckna en prenumeration 😉 Utopi är internationell toppklass!
Betyg: 4/5
Precis hemkommen från Bokmässan här i gbg där jag faktiskt kom över det här numret (och efterföljande). Det roliga var att jag köpte det av ingen mindre än Karl själv – en underbart mysig karl som fick mig att börja prenumerera på tidningen samt köpa hans första bok. Den signerade han givetvis med en oerhört grym teckning. Sånt gillas. Svenska serieskapare är banne mig guld värda!