Hulk och Bruce Banner är separerade. För att lösa problemet med sitt ynka alter ego och äntligen finna frid har vår gröne vän allierat sig med ingen mindre än Doctor Doom som gladeligen delar på dem, naturligtvis inte utan en räv bakom örat.
Utan Hulk förvandlas Banner till en galen Doctor Moreau som utför gammaexperiment på sig själv och alla djurinnevånnare på en hel ö för att åter bli just Hulk. Detta kan inte få fortsätta så Hulk kontaktas av Amanda von Doom (inget släktskap!?), ledare för Mad Squad vars hemliga syfte och existens går ut på att döda galna vetenskapsmän. Hulk ställer upp på ett villkor: Att han och ingen annan får döda Banner.
Efter en utdragen strid lyckas Hulk just med detta när han och Banner omfamnar varandra i en gammabombsexplosion och Hulk är äntligen fri…eller?
Alltså, vad är det här? Efter att ha njutit av Greg Pak som tog vår smaragdgröne vän från påtvingad exil i rymden i Planet Hulk, återkommen till jorden full av vrede och hämndbegär i World War Hulk, därefter kastad iväg som en handske av Red Hulk, Modok och Leader, som bara Bruce Banner läromästare till sin son Skaar som svurit att döda honom, osv, kommer det här!? Greg Pak tog oss med på en fantastisk resa som tillsammans med Bill Mantlo och Peter David måste räknas som en av de bästa vi fått uppleva när det gäller Hulk. Nu med ny volym och ny författare känns allt bara fel.
Jason Aaron som gjort sig ett namn i X-relaterade serier som Wolverine, Uncanny X-Men och nu Wolverine and The X-Men räknas av Marvel som en av deras ”arkitekter”, dvs framträdande och betydelsefulla serieskapare. Enligt vad jag hört, då jag själv inte har läst dem, har han lyckats med tidigare nämnda titlar men steget från mutanter till Hulk är tydligen astronomisk. Storyn är tafflig och krystad. Dialogen pompös och oengagerad. Karaktärerna är platta och känns helt fel. Aaron får kraftig hjälp av Marc Silvestris penna i de första tre numren men därefter tar Whilce Portacio över och hans hafsiga och flamsiga stil gör att man bara vill att det här ska ta slut.
I höst när Marvel kickar igång sin nya giv, Marvel NOW, lämnar Jason Aaron tidningen med #15 för Thor och istället får vi mannen som kan tälja guld med brödkniv: Mark Waid! Då han nyligen fått tre Eisner Awards för hans enligt Shazam och flera andra fantastiska Daredevil, mm, är jag mycket nöjd. Hulk förtjänar en författare av rang…annars HULK SMASH!!!
Förlag: Marvel Comics
Betyg: 2/5
Jag håller inte alls med. Tycker visserligen att Paks Hulk är riktigt bra men tröttnade så in i bomben på allt rymdtrams. Jag gillar hur Banner flippat totalt och nuvarande arcen (som började iom #8) är ännu bättre. Då har jag betydligt svårare för Red Hulk. På det hela taget så tycker jag det är lite skoj när karaktärer får ändra sig lite från och till med nya författare och jag tycker ändå att kringberättelsen kring Aarons Hulk håller. Problemet nu är att han nog hade större och längre planer för Hulk. Dessa lär ju gå om intet nu med byte av författare.Däremot så ser jag såklart fram emot vad Waid kan göra med Hulk.
Har ni f ö tänkt på att om man är färgblind så är det ingen skillnad på Hulk och Red Hulk!
[…] bedrövliga Incredible Hulk som avslutades efter 15 nummer. Jag recenserade de första sju numren här men någon fortsättning lär ni inte få från min penna. Som Hulkofil känner jag mig så nära […]