I augusti förra året rapporterade jag om Dynamite Entertainments planer på att gjuta nytt liv i två av de största pulpikonerna. Nummer ett av The Shadow recenserade jag i maj och nu har alltså turen kommit för David Liss och Colton Worleys uppdatering av den andre minst lika skoningslöse rättviseskiparen.

The Spider, även känd som Richard Wentworth, har alltid fått spela andrefiol för Walter B. Gibsons mer populäre figur som var först ut på marknaden. Två Colt 45:or slokhatt och cape i rött och svart, jag förstår om folk blandat ihop dem. Med detta i åtanke kan det tyckas konstigt att man när det begav sig på 30-talet valde att tona ned The Spiders utseende på bokomslagen. Innanför pärmarna var hjältarna nämligen rätt olika till stil och utseende. The Spider ansågs lite för extrem. Grant Stockbridge, pseudonym för huvudförfattaren Norvell Page och de andra som skrev äventyren, skruvade upp allt till elva för att övertrumfa kollegan. Om ni tänker att The Shadow inte direkt vinner några skönhetstävlingar med den där jättekranen, vänta tills ni ser playboyen Wentworth transformera sig med puckelrygg, spetsig garnityr och stripig skräckperuk! The Shadow skrattar när han slaktar, The Spider brännmärker fienderna med en spindelsymbol efter att ha dödat dem. Gissa vem Lobster Johnson snott sitt Modus Operandi ifrån! 

Samma sak gällde motståndet. När Page kokade ihop sina historier var intrigerna alltid mer skruvade, skurkarna aningen mer groteska och dödstalen högre. Vad sägs om ”The Cholera King”, där en galning kalkylerat sprider bakterier så folk dör i drivor, eller ”The Spider and his Hobo Army” som visar hur hjälten rekryterar trashankar en masse i kampen mot femtekolonnare.

 Så långt lite om figurens bakgrund, men hur går man då tillväga för att göra en nytolkning? Liss och Worley har valt samma väg som den senaste lyckade nyversionen av The Spider, Timothy Trumans serier med figuren som släpptes av Eclipse 1991 och -92. Hör mig tala vitt och brett om den i det avsnitt 31, augusti 2011, av Hög av Serier! Man gör helt enkelt en anakronistisk vinkling av samtiden. Ett New York anno 2012 där vi å ena sidan har zeppelinare, ett måste i dessa sammanhang, svävande över staden och poliser som bär hatt och trench coat. Å den andra får vi se Wentworth prata i sin smartphone och The Spiders intrikata lasersikten som kastar spindelvävsmönster över dem han skjuter. Att Liss har gott handlag med pulperan visade han med all önskvärd tydlighet i Mystery Men förra året (läs Henriks recension här), och han har inte tappat greppet. Numrets första sidor är en klassisk uppvisning i hur man introducerar en hjälte och hans miljö. Onda män dör hårt, kvinnor i fara räddas och allt känns rätt. Worley levererar tjusiga bildlösningar och min tidigare skepsis inför den nygamla dräkten är som bortblåsta. Se bilden här bredvid för inspirationskällan!

The Spiders berättarröst lotsar oss in i ett kompromisslöst sätt att se på världen. Replikerna sitter som en välstukad fedora och håller tempot uppe numret igenom. Vi får även se The Spider då han i sin civila identitet som Richard Wentworth varvar ner med cigaretter (ännu en anakronism – var får man röka i en bar numer) och rom, självvalt isolerad i ett rum fyllt av människor. Dramats övriga personer som Nita Van Sloan, kvinnan Wentworth älskar men fått försaka på grund av sitt krig mot brott, anförvanten Ram Singh och poliserna som har lite olika uppfattning om The Spider och hans verksamhet får alla sin stund på seriesidorna i detta effektiva förstanummer. Liss är trogen de nära nog 80 år gamla källorna, bland annat genom blinkningar till ett par av skurkarna från pulpromanerna, men har på snygga sätt moderniserat där det behövs och planterar åtskilligt för framtida konflikter och förvecklingar. Att han är fast besluten att upprätthålla traditionen av sinnessjuka motståndare ställs också bortom all tvivel i den blodiga och bokstavligt talat explosiva avslutningen.

Så långt allt väl med andra ord, men tyvärr har jag även ett par marginalnoteringar som drar ned betyget. Worley tecknar snyggt och har som sagt öga för infallsrik sidlayout och mycket annat. Färgläggningen tjänar dock inte alltid serien väl, främst är det ansikten som slätas ut och ser lite ut som foton som fyllts i från förlaga. I en extremt våldsam historia där även hjälten plågas av sina vägval rimmar det helt enkelt illa när alla ser släta och oförstörda ut. Hoppas att det här något som blir bättre längre fram.

Men på det hela taget är detta en stark början på vad jag hoppas blir en lång serie nya äventyr med The Spider, som åtminstone så här långt ligger steget före The Shadow kvalitetsmässigt.  

För den som vill gräva djupare kring hur Liss tänkt ut sitt förstanummer kan jag rekommendera hans kommentarer, sida för sida gubevars, som ni hittar här.

Trackback-adress