Den storvulna titeln är rätt missvisande, det var inget storvulet över mitt SIS-besök. Att göra SIS på mitt sätt innebär helt enkelt att åka på det planerade besöket trots att jag dagen innan haft min svensexa. Jag var alltså rätt trött och mådde inte så bra. Men Johan var där och en intervju var bokad med Julien Neel, skaparen av de fantastiska Lou!-albumen. Nåväl, jag anlände till Kulturhuset strax innan tolv då det fortfarande var lugnt och hittade både Johan och Neel (som också uppgav sig vara lite trött, tackochlov) så vi tog en fika på ett kafé och intervjun genomfördes utan problem eftersom Neel behärskade engelska bra och jag lyckades hålla intervjutråden trots att det ibland snurrade till. Efter en halvtimme var uppdraget slutfört och om några veckor kommer ni kära läsare att få ta del av intervjun. Efter intervjun lyssnade jag och Johan på sista delen av Anders Lundgrens samtal med Johan Wanloo och göteborgaren visade sig vara lika rolig som hans serier. Ett underhållande samtal som hade förtjänat en större publik.
Därefter var det dags för första rundan på marknaden och lite korta snack med några man pratat med tidigare år. Pga mitt tillstånd var jag dock ännu mindre talför än vanligt så om någon uppfattade en dryghet var det inte min inneboende skåning som tittade fram utan bara bakfyllan som gjorde sig påmind. Det blev ovanligt lite inköp i år, tror det stannade vid sex album, alla från svenska förlag. Fyra av de signerade. Intressantast var att Epix fortsätter att ge ut kvalitetsserier riktade till barn, en bristvara i dagens seriesverige. Tyvärr missade jag att brittiska Nobrow var på plats, de ger ju ut så fina böcker. Jag orkade inte ens gå igenom fanzine-delen, vilket givetvis var en miss, där brukar alltid finns guldkorn. Gubbfan är inte längre van vid stora mängder alkohol.
På eftermiddagen var den självklara höjdpunkten Benoit Moucharts föredrag om Tintins skapare Hergé (bilden ovan med Hergés första seriesida). Jag trodde mig ha acceptabel koll på Hergé efter att ha läst Hergés äventyr och några artiklar men Mouchart hade mycket intressant att berätta som fördjupade och förändrade min bild av Hergé. Hyfsat välbesökt var det med en något högre medelålder än vanligt, men även här hade en ännu större publik varit förtjänt. Förutom ytterligare en runda på marknaden blev det inte så mycket mer förutom dagens första intag av mat vid tretiden. Några reflektioner är att festivalgänget fått ihop ett mycket intressant program och verkar ha genomfört festivalen på ett som vanligt ypperligt sätt trots Kristiina Kolehmainens tragiska bortgång så tätt inpå. Hade det varit möjligt hade jag gärna tillbringat två dagar på festivalen. Namnbytet från Spx till Stockholms Internationella Seriefestival tycker jag är helt rätt, det signalerar utveckling och ambitioner. Spx kommer ändå att vara hjärtat i festivalen i många år framöver. Vad gäller förlagen som är på plats så är mitt intryck att det är ungefär samma svenska förlag som de senaste åren, inte mycket nytt där, å andra sidan så tycker jag att utgivningen i stort har breddats. Johan och jag diskuterade en ny liverapportering nästa år och förhoppningsvis blir det så. Sveriges största serieblogg bör givetvis vara aktiv på Sveriges största seriefestival 😉
Edit: Stort tack till Lisa Wibom som var avgörande för att intervjun med Julien Neel kunde genomföras.
