I december 2010 så hyllade jag samlingen Thunderbolts: Cage och gav den en 5:a i betyg. Efter det så har det varit rätt tyst om den här titeln från mitt håll (även fast jag följt den), men nu är det dags för mig att återigen öppna era ögon för Thunderbolts, för jag misstänker att det är många som missat den här titeln. Innan ni läser vidare så måste dock alla som inte läst den första samlingen springa iväg och läsa den innan ni går vidare och läser här.

Gött, då kör vi vidare. Thunderbolts: Shadowland är författad av Jeff Parker och samlar Thunderbolts #148-151. Ni som gillar Daredevil har säkert koll på att Shadowland var ett DD-event med tie-ins i de flesta övriga Marvel-titlar, men då jag själv inte följer vare sig Daredevil eller läst något annat från Shadowland så kan jag inte gå in på några egentliga detaljer kring vad det handlade om. Som jag fattat det så hade Daredevil axlat rollen som någon sorts ninjaboss över The Hand, som nu verkar ställa till trubbel i New York i allmänhet och Hell’s Kitchen i synnerhet. Det är här som Luke Cage, chef över Thunderbolts och vän till Daredevil, kommer in. Cage får nys om att en bekants son tillsammans med ett knippe andra hålls fångna någonstans i underjorden av Daredevils ninjor, och bestämmer sig för att utnyttja dunderboltarna för att rädda fångarna och konfrontera Daredevil. Sagt och gjort, Cage skickar ned teamleadarna Fixer och Songbird tillsammans med Juggernaut, Moonstone, Ghost, Crossbones och Man-Thing för att ”undersöka”, och det hela urartar inom kort till en långdragen batalj mellan teamet och tonvis med odöda ninjor. Shadowland-storyn sträcker sig över #148 och 149, och när röken lagt sig så är Cage väldigt sugen på att hoppa av som chef över Thunderbolts, vilket leder oss rakt in i nästa story.

Efter Shadowland så kommer Steve Rogers (fd Captain America), Iron Man och Thor på ett studiebesök på The Raft, vilket är ett fängelse för superskurkar samtidigt som det fungerar som base of operations för Thunderbolts (som alltså sitter bakom lås och bom när de inte släpps ut på uppdrag). Efter en incident där Ghost lyckats manipulera Man-Things teleportering till att separera honom själv, Juggernaut och Crossbones från sina övervakare så inleder Cage och våra gästspelande hjältar jakten på de förrymda fångarna. Det blir inte helt otippat en hel del jagande och slagsmål, men vi får även lite mer insyn i vad som driver Juggernaut, Ghost och Crossbones till att vilja smita från den relativa frihet som Thunderbolts ändå erbjuder. Med det här tumultet avklarat så är det i #151 dags för Ghost att få all uppmärksamhet, och det i form av en väldigt engagerande ursprungshistoria. Det är dels ett spännande och tragiskt ursprung, men vi får framförallt en djupare förståelse för Ghosts drivkraft och massiva paranoia. #151 är nog den bästa delen i Shadowland-samlingen.

Thunderbolts fortsätter även med den här volymen att vara en av mina favorittitlar, men Shadowland är inte riktigt lika stark som föregående samling. Primärt så är det på grund av att den här samlingen inte känns särskilt samlad. Visst, det finns en tunn röd tråd som löper genom de fyra numren, men det känns ändå som att Shadowland består av tre separata historier. Lite spretigt kan man säga. Spretigheten kommer också av att illustratören Kev Walker ersatts av Declan Shalvey i Shadowland-numren. Shalvey är inte på något sätt dålig, men bytet av illustratör ger som sagt en smått spretig känsla. Som jag tror att jag nämnt tidigare så tycker jag även att Kev Walker är smått fantastisk, vilket gör att jag gärna sett honom teckna alla nummer.

Viss spretighet till trots så är ändå Shadowland en väldigt underhållande samling. Jeff Parker har med sin mix av mer eller mindre rehabiliterade hjälteskurkar hittat en så pass unik vinkel att den slår det mesta, och får även till en lyckad blandning av humor, action, spänning och personlighet. Klart läsvärt.

Trackback-adress