Ofta när jag inte varit i seriebutiken på länge kompenserar jag genom att impulsköpa en massa extra serier när jag väl kommer dit. Nu senast hade jag inte varit inne i butiken på sex veckor vilket med mina mått mätt är en evighet; jag hade nästan heroinistmässiga abstinensskakningar när jag klev in genom dörren (när jag kom ut hade jag spenderat £144 och kände mig mycket bättre). Ett av impulsköpen den här gången blev Robert Kirkmans, Nick Spencers och Shawn Martinbroughs nya Thief of Thieves från Image. Jag köpte den på namnen ”Kirkman” och ”Martinbrough” (Robert Kirkman behöver kanske ingen närmare presentation; Martinbroughs kantigt naturalistiska stil har jag gillat sen hans inhopp på The Losers och DMZ) – ”Spencer” måste jag medge att jag hade sämre koll på (vet att många gillar hans Morning Glories men den serien gjorde det inte riktigt för mig, som ni kan läsa här).

Thief of Thieves kändes också som ett givet köp eftersom jag är svag för s k heist movies: konceptet med serien är att mästertjuven Conrad Paulson a k a Redmond (som naturligtvis kan stjäla vad som helst, när som helst) bestämmer sig för att dra sig tillbaka för att ordna upp ett än så länge tämligen ospecificerat problem från sin svunna bakgrund. Cue fräsiga stöldscener, snärtig dialog och coola medhjälpare, berättat med hopp fram och tillbaka i tiden som ger oss glimtar från Redmonds tidigare liv parallellt med planeringen inför den kommande mästerstöten (om nu Redmond verkligen tänker genomföra den, han ska ju bevars dra sig tillbaka – men vi vet väl hur det blir med det, eller hur?).

Som man kanske anar balanserar serien ibland farligt nära klyschgränsen men räddas ändå av Spencers känsla för dialog och hans förmåga att ta välkända scener och koncept och skruva till dem lite. Höjdpunkter från de två första numren är den långa pratscenen som visar hur Redmond och hans kvinnliga vapendragare Celia först träffades (från nr 1) samt den actionpackade skildringen av hur Redmond friar till sin (numera ex) fru (från nr 2) – båda två höjs från bra till lysande med hjälp av drivet och effektivt bildberättande av Shawn Martinbrough. Den serienarrativt intresserade kan gärna kolla lite extra på hur Martinbrough lurar åskådaren i den sistnämnda sekvensen från nr 2, där han på ett fint sätt komprimerar ett händelseförlopp som egentligen skulle ta alldeles för lång tid för att den rappa kontinuerliga dialogen skulle funka. Se där ett nätt illusionstrick som visar på ett järngrepp om seriemediet!

Det är kort sagt bra action, bra dialog och bra serieberättande – det som håller toppbetyget tillbaka är den redan nämnda klyschglädjen och osäkerheten om vilken riktning serien tänker ta. Kirkman & co verkar satsa på att blanda stenhård heist-action med känslomässig resonans men det är nog så svårt att ro iland – de första två numren är lite spretiga i det avseendet, där riktigt klockrena känslomässiga reveals blandas med snudd-på-pekoral. Men trots det kan jag varmt rekommendera Thief of Thieves, en frisk crime-fläkt mitt bland alla superhjältar från Image. Den här går upp på pull-listen, fler rapporter följer.

Trackback-adress