DC har alltid tagit sig själva på lite större allvar än konkurrenten Marvel. Marvel har t ex under många år drivit med sig själva under rubriken What the…?! (en etikett som omfattat både en oregelbundet utgiven serie och en räcka kortare skämtserier och -teckningar som gått som utfyllnadsmaterial i andra Marveltidningar). What the…?!-tidningen samlade dessutom några av Marvels bästa kreatörer, som där kunde ta ut svängarna och parodiera sina egna skapelser – bland manusförfattarna genom åren märks t ex Stan Lee själv, John Byrne, Kurt Busiek, Peter David, Erik Larsen och Joe Quesada, för att bara nämna några. Något liknande har aldrig funnits hos DC (möjligen med undantag för Fred Hembecks små skämtstrippar som publicerades i diverse DC-tidningar i slutet av 70-talet – men så blev också Hembeck raskt överköpt till Marvel).

Kanske var det en insikt om denna brist på humor och självdistansom låg bakom skapandet av albumet Bizarro Comics 2001 (albumet vann både en Eisner och en Harvey för Best Anthology 2002), där DC bjöd in en rad av USAs främsta indie-serieskapare (sådana som normalt inte skulle ta i superhjältar med tång) att presentera sina versioner av förlagets figurer, kända såväl som okända. Skaparlistan på albumets baksida är lika lång som imponerande: Jessica Abel, Kyle Baker, Eddie Campbell, Evan Dorkin, Sarah Dyer, Hunt Emerson, Matt Groening, Gilbert Hernandez, James Kochalka, Tony Millionaire, Paul Pope, Jeff Smith, Jill Thompson… och det är ändå bara en bråkdel av de talangfulla författare och illustratörer som hörsammade DC:s upprop. Resultatet blev en samling som verkligen förtjänar att kallas en modern klassiker.

Det som ger Bizarro Comics klassikerstatus är både delarna och helheten. Först delarna: i antologisamlingar av den här typen finns det alltid några blindgångare, en eller ett par historier som inte riktigt håller måttet. Inte i Bizarro Comics. Alla bidragen känns filade på, uttänkta, medvetna – och framförallt skitroliga. Det är nästan omöjligt att sätta något bidrag före de andra just för att humorn är så varierad: här finns något för alla sorters komedifantaster. Vi har spänstig slapstick i Kyle Bakers och Liz Glass Letitia Lerner, Superman’s Babysitter (en tidigare prisbelönt serie och den enda i samlingen som publicerats tidigare). Flipprig parodi hittar vi i Nick Bertozzis och Tom Harts Kamandi: The Last Band on Earth, som stöper om Kamandi till ensam power-rockare i en värld av djur och i Wonder Woman’s Day Off av Ariel Bourdeaux och Ellen Forney, där Wonder Woman ger blanka fan i Justice League-larmet och går på poetry slam-tävling. Hjärtevärmande och småfilosofisk humor hittar vi i Chris Duffys och Craig Thompsons Green Lantern in: The Afterthoughts och Paul Popes och Jay Stevens The Batman in: Inside the Batcave. Och så vidare: jag har inte ens nämnt Evan Dorkins alla små tonsäkra och kärleksfulla bredsidor åt alla orimligheter och tidsbundna töntigheter i DC:s universum: titlar som Aquaman: Silence of the Fishes och The Unknown Challenges of the Challengers of the Unknown lockar till skratt bara på titeln, medan längre epos som Without You I’m Nothing (som belyser sidekickarnas sorgliga tillvaro utan sina hjältar) och That’s Really Super, Superman (som en gång för alla avgör vem som är coolast av Batman och Superman) kräver en närmare titt för att utlösa gapskratt.

Bland de många geniala skaparna måste jag ändå lyfta fram två namn: dels den tidigare nämnde Dorkin, som ligger bakom flera av historierna i samlingen – hans encyklopediska kunnande och fanboykärlek tillåter honom att skapa de mest mördande parodierna. Dels också Chris Duffy, som tillsammans med illustratören Stephen DiStefano ligger bakom ”ramhandlingen” i Bizarro Comics – för det finns faktiskt en sån! Duffys Bizarre Wars placerar något oväntat Mr Mxyzptlk i rollen som hjälte – han tvingas ta upp kampen med en spelgalen dimensionsätare och när impen från den femte dimensionen misslyckas med att rekrytera Stålmannen som sin förkämpe får han istället nöja sig med Bizarro. Duffy sätter i denna historia nya rekord i Bizarroansk nonsensdialog (”Anyone am finding Bizarro’s cute penguin backpack?”) och Mr Mxyzptlk levererar snärtigt självironiska zingers värdig en ung George Carlin. Efter tjugo-plus genomläsningar kan jag fortfarande garva åt replikskiftena där Mxyzptlk förgäves försöker få sin ”medhjälpare” på rätt spår, med förutsägbart resultat (d v s det går inte alls).

Och så helheten. En samling som den här skulle lätt kunna bli alldeles för spretig, men det fina med Bizarro Comics är att det finns en enhetlig ton och tematik som löper genom alla bidragen (dels tack vare alert redaktörsarbete och dels tack vare Dorkins och Duffys outtröttliga jobb med att just sätta tonen). Den tonen skulle jag vilja beskriva som kärleksfull och hänsynslös självinsikt: det är inte ”hatkärlek” som ligger bakom alla dessa superhjälteparodier utan bara ren kärlek, men det är kärleken från en fanboy eller fangirl som blivit tillräckligt gammal och vis för att inse att a) superhjälteserier är löjligt, hur man än vrider och vänder på det, samt b) det spelar ingen roll för superhjälteserier är också alldeles underbara. I det här albumet finns inga haters, bara skapare som precis som du och jag har älskat DC:s universum sen barnsben, med vårtor och allt. Det lyser igenom på varje sida, i varje ruta: serier som Chip Kidds och Tony Millionaires The Batman och James Kochalkas och Dylan Horrocks The Egg-Napper fångar verkligen den totalt barnsligt kitschiga absurditeten i Batman respektive Hawkman, till exempel.

DC försökte några år senare upprepa succén med en uppföljare, Bizarro World, som nog är väl så rolig men som inte har den genomgående höga kvaliteten som Bizarro Comics. Ytterligare några år senare gjorde Marvel om grejen i miniserien Weird Tales (finns också samlad), med många av samma kreatörer (och några nya – Peter Bagges Passive-Aggressive Hulk från den volymen är en höjdare). Ingen av dessa nådde upp till Bizarro Comics höjder av sublim seriekomik för extremnörden. Bredvid denna moderna klassiker förbleknar alla andra försök att göra humor av superhjältar.

Trackback-adress