Fantastic Four har aldrig varit någon riktig favorit favorit för min del, enda undantaget är den run på Fantastic Four som John Byrne hade under 80-talet. Men efter att ha sett hittat denna volym på en nätbutik till riktigt bra pris så blev det en beställning, något jag så här i efterhand är glad eftersom detta är riktigt bra.

Efter Johnny Storms (Human Torch) död i Fantastic Four #587 så döptes serien om till FF, vilket inte alls står för Fantastic Four som man skulle kunna tro utan för Future Foundation. En annan skillnad är att Spider-Man nu tagit över Torch plats i teamet och nykomlingen kastas direkt in i hetluften då Reeds dotter Valeria gjort en deal med teamets nemesis Doctor Doom i utbyte mot dennes hjälp rörande ett antal onda Reeds från olika parallella dimensioner som planerar något ondskefullt.

Som ni kanske märker så satsar Jonathan Hickman sin vana trogen på en riktigt episk och storslagen story med parallella dimensioner. Inte mig emot, Hickman har visat, bland annat med S.H.I.E.L.D., att han verkligen kan det här med episka och storslagna serier. Men det som verkligen gör den här serien till något extra, och som till viss del förvånade mig, är Hickmans sätt att hantera de små karaktärsögonblicken. En blick eller ett ansiktsuttryck här eller en välformulerad replik där som säger massor om den eller den karaktären. Att Hickman hade en sådan fingertoppskänsla vad gäller karaktärer visste jag inte, sen så får man inte glömma bort att Steve Epting föredömliga illustrationer har en stort del i den fingertoppskänslan. Ta till exempel det ögonblick av tvekan som Reed ställs inför angående sin ärkefiende Doctor Doom. I valet mellan två knapptryckningar, där den ena återställer Doom till sitt forna jag och där den andra i praktiken innebär att Dooms hjärna totalrensas. Mästerligt skildrat!

En annan utmärkt skildrad sekvens i den här volymen är det rätt bisarra seminarium som Reed deltar i tillsammans med Doom och några av Fantastic Fours största fiender och där ämnet är hur man besegrar Reed själv. Som sagt rätt bisarr situation men väldigt välskriven och vältecknat.

Det enda jag egentligen kan invända emot när det gäller denna volym är att vi inte bjuds på något egentligt slut här utan historien kommer att försätta i nästa volym av FF, vilket så klart känns trist eftersom det här albumet slutar riktigt spännande, vilket egentligen inte hade varit något stort problem. Men nu är det här en samlingsvolym och då tycker jag faktiskt att Marvel bör kunna kosta på sig att samla hela historien i en och samma volym och inte dela upp den i två.

Trackback-adress