Som ni kanske märkt har vi här på Shazam, helt i enlighet med våra läsares önskningar, börjat skriva mindre om enskilda nummer och mer om samlingar. Dock dyker det då och då upp ett enskilt nummer av en tidning som är så extraordinärt att det kräver en separat recension. Scalped #55 (som presenterar upplösningen på senaste arcen Knuckle Up) är ett sådant nummer.

Dock innebär också nummer som detta ett dilemma för recensenten: detta är en serie som nu hållit på i fem år och i #55 är det inte bara den senaste arcen som får sin upplösning utan också en serie konflikter som pågått sen seriens första nummer. #55 är inget ”hoppa på”-nummer direkt, snarare en smarrig belöning till oss som följt serien sedan den startade. En recension är därför strängt taget meningslös om man inte har bakgrunden klar för sig – men det är också något positivt: de allra bästa serierna idag är precis som de allra bästa TV-serierna long-form serial entertainment, d v s underhållning där skaparna kan kosta på sig att berätta lååånga historier med långsiktig karaktärsutveckling. Så var beredd på att SPOILERS följer efter hoppet.

Det här numret öppnar med (och tas till stor del upp av) slutfajten mellan Dash Bad Horse och Shunka (Lincoln Red Crows högra hand), en konflikt som legat i luften sen seriens början. Det är en magnifikt hårdkokt slagsmålsscen som direkt för tankarna till Viggo Mortensens brutala fajt med två ryska maffialönnmördare i Cronenberg-rullen Eastern Promises. Det är mycket fula trick och R M Guéra visar verkligen hur ont det gör att t ex få ett sönderslaget stolsben i ansiktet. Scenen utspelar sig till stor del i Dashs trailer-hem, och om man därtill lägger att Dash inte kan prata/skrika under fajten eftersom en tidigare skada gjort att han fått käkarna ihopsydda, så blir summan en väldigt klaustrofobisk och svettig actionsekvens.

Faktum är att det enda vi får se förutom denna slagsmålsscen är hur galningen Catcher till slut får sitt straff (på ett synnerligen poetiskt vis), och hur Agent Nitz till slut får genomföra sin länge efterlängtade räd mot Lincoln Red Crows kasino. Och i en serie som normalt har snålat med splash-sidor får vi i slutet inte mindre än tre: först en stämningsfulld dubbelsplash på de näst sista sidorna, och på sista sidan en ultra-läcker splash där Dash får säga sin första (och enda) replik under hela arcen… och jag överdriver inte om jag säger att det är en replik vi väntat på sen #1! Seriekonst på hög nivå i en ongoing där Aaron och Guéra till fullo utnyttjat följetongsformatet. Nu är det inte långt kvar av denna fantastiska serie – den kommer sluta i år i och med #60. Så jag räknar med ytterligare dynamit i de kvarvarande fem numren… om du inte upptäckt Scalped än är det dags att börja köpa upp sig på gamla TPBs nu!

Trackback-adress