Första numret av Utopi hyllades närmast unisont och vår egen Anders smällde till med högsta betyg i ren eufori. Nog för att första numret var bra men det handlade nog nästan lika mycket om hur efterlängtad Utopi var i den svenska ankdammen. Så upp till bevis för Utopi-gänget alltså när det är dags att rannsaka andra numret så här mitt i Anders eminenta Cap på film genomgång.

Men de e lugnt. Redan omslaget visar på kvalité. Elin Fahlstedt (Umbra) har gjort ett väldigt vackert omslag med finfina färger. Den vackra färgläggningen är också den stora behållningen med Fahlstedts drömska Salt. Berättelsen i sig om en pojke och dennes relation till den döende morfadern och havet är småfin och filosofisk. Fahlstedts dispositioner är snygga men hon behöver jobba lite med antomin. Lina Neidenstam fortsätter att visa hur väl hon behärskar erotiska berättelser, Den värmländska varulven har en sedvanligt snygg, ung och androgyn kille i huvudrollen som ser liderlig ut så det räcker. Men det finns även lite mer mörker i serien är vad jag väntat mig och det lyfter den. Maran lär bli riktigt bra. Nancy Peñas TeaParty var jag inte helt såld på efter första numret av Utopi men nu är jag fast i Victors och Alice eskapader och särskilt avslutningen med en snabb och fartfylld genomgång av Victors väg till Indien på jakt efter teet Royal Flush är suverän. Det är nog dags att spana in Katten och kimonon.

Lisa Medins Medley i snygg mangainspirerad stil har även den blivit en personlig favorit. I Medins värld används musikinstrument som vapen vilket ger den i konventionella grundstoryn en twist och tillsammans med karaktärerna gör den till något unikt. Lars Krantz sätter med Välkomna till Falköping återigen ett skrämmande och annorlunda Falköping i fokus. Det är som vanligt suveränt tecknat och en skickligare skildrare av skräck finns inte i Seriesverige. Jag är rätt säker att det sällan uppmärksammade Falköping inte kommer att använda Krantz serier i marknadsföringssyfte för att locka inflyttare :). Jag gillar även Fabian Göranssons svenska Adelé Blanc-Sec, Blenda Franson och hennes småputtriga upplevelser i 1800-talets Stockholm. Blenda och de sovande städerna lovar lite mer inledningsvis än vad den levererar men är ändå trevlig läsning.

Ingen av serierna i detta nummer faller ur ramen utan alla är läsvärda. Däremot borde redaktionen jobba lite hårdare med texterna om de även fortsättningsvis ska ha sådana inslag. Den grymma kokboken är ett rätt meningslöst äckelinslag, texten om Kiki kunde varit mer informativ och intervjun med paret Kanarp/Edenborg känns som att den utgått ifrån att gemene läsare känner paret som intervjuaren. Nåväl även här finns ljuspunkter, Evig sommar av Sara Bergmark Elfgren är riktigt bra och Martina Bergsjö-Johnssons och Karl Johnssons Spökhistorier funkar de också.

Utopi #2/2011 håller precis den höga klass som jag förväntat mig och jag känner mig trygg i att Utopi-gänget kommer att fortsätta skämma bort oss läsare med eskapistiska serier.

Trackback-adress