Jag recenserade Starman Omnibus Volume 2 här för rätt länge sen och om jag inte minns fel så lovade jag då att återkomma med recensioner av de övriga Starman-volymerna allt efter som jag fick in dem i min samling. Nu har den sjätte och sista volymen precis blivit färdigläst, vilket betyder att det äntligen är dags för mig att ta mig ann detta projekt på allvar. Först ut att recenseras är volume 5 som samlar den stora arcen ”The Stars My Destination” (Starman #47-60), plus en del andra godsaker.

I slutet av volume 4 ger sig Starman, Jack Knight, tillsammans med utomjordingen Mikaal Tomas och ett hologram av sin far, ut i rymden för att söka rätt på Will Payton, en tidigare Starman och bror till Jacks flickvän Sadie. Volume 5 vad vid precis i början av deras intergalaktiska resa. Det blir en storslaget äventyr där Jack och Mikaal t.ex. stöter på en återuppstådd Solomon Grundy på en underlig planet med kopplingar till Swamp Thing, Supermans far Jor-El och rymdhjälten Adam Strange. Samtidigt händer det saker i Opal City. En rad brutala mord inträffar och The Shade är den huvudmisstänkte. Har skurken brutit sitt löfte om att aldrig begå brott i Opal eller är det något mer diaboliskt som ligger bakom. Mysteriet engagerar flera hjältar som tagit upp kampen mot Opals brottslighet i Starmans frånvaro.

James Robinson, som i denna volym tagit hjälp av David S. Goyer som medförfattare, levererar en väldigt underhållande och trevlig femte volym och det finns mycket här att glädja sig åt. Till exempel Starman #1,000,000 där Ted Knight får besök av en Starman från 854:e århundradet, eller Mikaals samtal med Jacks döde bror David i #49. Roligast och helt klart knäppaste numret i denna samling är Starman #55 där Robinson och Goyer låter tre av DC:s mer obskyra rymdhjältar (Space Cabbie, Space Ranger och Ultra, the Multi-Alien) berätta varsin version av samma historia, Jack och Mikaals möte med rymdpiraten Jarko. Den ena historien bisarrare än den andra och dessutom en hejdlös drift med seriekonventioner och även gamla Batman TV-serien med Adam West.Höjdpunkten i volume 5 är annars avslutningen av ”The Star My Destination” som bjuder på riktigt spektakulär rymdaction. Men däremot inte sagt att Robinson och Goyer glömmer bort karaktärerna.

Robinsons karaktärsskildringar har genomgående varit något av det bästa med Starman och även om volume 5 är mer actionbetonad än de fyra tidigare delarna så finns det ändå flera guldkorn här att njuta av. Mikaals konversation med Jacks bror är ett sådant guldkorn.  Just Mikaal är något av den centrala karaktären också i denna volym, faktiskt i högre grad än Jack själv, och genomgår en förvandling från en ganska beskedlig karaktär till en beslutsam och många stunder rätt hård karaktär som också återfår sina krafter.

Starman Omnibus Volume 5 är markerar också ett skifte rent visuellt då illustratören Tony Harris, som tecknat Starman sedan starten nu kliver av serien (även om han fortsatte att göra omslagen till seriens alla nummer) och istället är det dansken Peter Snejbjerg som tar över illustrationsarbetet. Snejbjergs arbete ser till en början lite knaggligt och osäkert ut, men allt eftersom så växer han som illustratör och i slutet av volymen så har han hittat en stil som visserligen ligger nära Harris men som tveklöst är hans egen och dessutom mycket mer självsäker och dynamisk än den var i början.

Efter en liten dipp i kvalité från volym 3 så har Starman i volym 4 och särskilt här i volym 5 stadigt blivit bättre och bättre. Volume 1 visserligen fortfarande den bästa men volume 5 kommer inte långt efter. Dessutom lägger Robinson upp storyn för en riktig ordentlig avslutning i volume 6, men mer om den avslutningen en annan gång…

Trackback-adress