Jag har varit ett stort fan av denna ofta politiskt laddade sci-fi franchise väldigt länge. Så gissa om skägget åkte i golvet när jag såg annonsen som anmälde att Boom! Studios var på väg med serier i linje med berättelsen från de fem originalfilmerna. Tack vare tidsresor och annat som livar upp har kronologin blivit allt krångligare på apornas planet. I Star Wars universat är Battle of Yavin den fixpunkt man använder för att placera in händelser på tidsaxeln, här är det dagen då astronauten Taylor kraschlandade på en värld styrd av apor. Serien börjar 1200 år före detta, alltså 2680 e.Kr. för er som inte hängt med, då människor och apor alltjämt lever tillsammans om än ofta under ansträngda förhållanden. SPOILERS EFTER HOPPET!
Carlos Magno, som tidigare tecknat The Phantom utgiven av Moonstone Books och en del titlar åt DC, har en detaljerad stil som omedelbart finner sig tillrätta i POTAs värld. Såväl den explosiva öppningsscenen där en Lawgiver skjuts ned som de aningen stillsammare dialogpartierna får en snygg och effektiv inramning. Riskerna när man gör en serie som ska utspela sig i en tidigare outforskad epok av en väl etablerad värld är som bekant många. Jag tycker dock att man här hittat den rätta balansen mellan igenkänning och innovation. Visst finns de typiskt Gaudieska byggnaderna där i bakgrunden, men som sig bör skymtar även hus som inte liknar något från filmerna förbi i periferin. Att man hittar zeppelinare bland detaljerna i en stadsvy känns oväntat men väldigt snyggt.

Författaren Daryl Gregory (Dracula: Company of Monsters) förspiller ingen tid vad det gäller att ge sin serie en intressant resonansbotten. Innan lönnmördaren avfyrar sitt automatvapen mot apledaren skriker han ”Thus to Tyrants!” Samma fras ska enligt legenden ha yttrats av Brutus vid mordet på Julius Casear och senare hördes den från John Wilkes Booths läppar när han sköt Abraham Lincoln. I filmerna, och vissa av de samtida serierna, sipprade den politiska verkligheten in på en rad intressanta sätt. Rasmotsättningar är förstås POTAs stora undertext, och scener med schimpanser som demonstrerar mot krig gav originalfilmen en stark känsla av 1968. Conquest of the Planet of the Apes, den fjärde filmen från 1972, hämtade inspiration från de brutala upploppen i Watts till en del av scenerna. Det fick censorerna att slipa sina saxar och filmbolaget att göra om det brutala slutet efter negativa reaktioner från testpubliken. Med sin rappa etablering av miljöer, figurer och olika egenheter i en värld befolkad av pratande apor och människor som föds utan talförmåga placerar den här tidningen omedelbart in sig i den traditionen jämsides de stilbildande Marvelmagasinen från 70-talet. Skrivna av folk som Gerry Conway och med teckningar av exempelvis Mike Ploog gjorde dessa svartvita tidningar, som även gavs ut under en kortare period i Sverige, mycket för att upprätthålla Planet of the Apes grep om fansen. Bättre upptakt än det här kan jag inte tänka mig till kommande Rise of the Planet of the Apes. Så fort jag läst ut den är jag sugen på mer.

Manus: Daryl Gregory
Teckning: Carlos Magno
Förlag: Boom! Studios
Betyg: 3+/5

Trackback-adress