Sommaren är här och med den Marvel-blockbusters både på bio och i serieform. Årets stora event har som sig bör ett toppat lag: manus av Matt Fraction, illustrationer av Stuart Immonen (med benägen assistans av tuscharen Wade von Grawbadger) och färgläggning av mästarinnan Laura Martin. Fläskigt ögongodis så långt man ser – och det finns mycket utrymme för fläsk i denna dubbelstorleksinledning (44 sidor serier istället för de gängse 22).

Att Marvel vill att det här ska vara årets seriehändelse märks med andra ord tydligt på illustrationerna. Massor med splashpages (de två huvudskurkarna får en var på olika ställen i tidningen), rutor som sträcker sig över hela uppslaget (jag räknar tre bilder av hela Avengers-lineupen utsmetad över seriesidorna, en av dem runt middagsbordet i Asgård i god Asterix-stil) och moneyshots som är så episka att det knakar (det här numrets höjdare måste väl vara när Odin öppnar en burk stryk till sin son Thor). Immonen levererar – det var väl ingen som väntade sig nåt annat? Och Laura Martins färgskalor är som vanligt oantastliga, solnedgångsljuset på den första Avengerslineupen är t ex ett under av subtilitet, det är nästan så Martins arbete med skuggor, skalor och toner känns bortslösat i en sån här blockbuster. Men ska det va så ska det, som det heter.

Därför känns det som en massiv besvikelse att Fraction – liksom Brubaker före honom – inte förmår leverera något annat än en väldigt mainstream superhjältehistoria, med en intrig man sett ett otal gånger förut. Att Fraction kan vara betydligt originellare än så här vet vi – se bara på Casanova, på Invincible Iron Man – så vad är det som har hänt? Blockbusterlogiken verkar vila tungt och obekvämt på hans axlar. Experimenten med mer naturalistisk dialog här och där i Fear Itself #1 klingar konstruerat och ihåligt. Inledningssekvensen känns som en ren upprepning av lite blandade scener från Civil War. Och själva grundintrigen – Big Bad med rötter i Fruktansvärd Hemlighet från det Förflutna, sju artefakter (Mjölnir-kloner om ni undrar) som bara kan användas av den som är Värdig, allt detaljerat i en Urgammal Profetia – känns mer som tagen ur en halvkass fantasyroman än en ordentlig superhjältehistoria. Man hoppas innerligt att Fraction rycker upp sig (det har ju utlovats en prominent roll för Dracula, och Warriors Three är alltid underhållande), för baserat på första numret är Fear Itself verkligen ingen pull list-kandidat.

Men det kanske finns nån därute som tycker annorlunda? Har jag missat nåt eller har jag bara för dåligt tålamod?

Trackback-adress