Samma vecka som jag lade vantarna på sista numret av den här miniserien hörde jag att Guy Davis lämnar tidningen. Så det var verkligen med blandade känslor som jag läste om Gods inför skrivandet av den här recensionen. Det faktum att Ryan Sook, som innan Davis tog över var den som ritat mest B.P.R.D., står för omslagen här känns utmärkt passande. 

Efter den bitvis omtumlande men i slutändan ganska traditionella och monsterfajtdominerade nystarten för tidningen, B.P.R.D.: Hell On Earth – New World, erfor jag en lätt gnagande känsla av att man skulle börja vila på gamla lagrar snarare än att sätta riktningen framåt. Lyckligtvis demonstrerar de senaste tre numren att den rädslan var helt obefogad.

Där en del av Mike Mignolas storhet ligger i att han placerat en skeptisk grovarbetare i en alltigenom mytologisk miljö, har B.P.R.D.s huvudförfattare John Arcudi en känsla för att blanda in vardagen i fantastiska skeenden. Låt gå för att alla läsare inte är vana vid att svara inför FNs säkerhetsråd och motivera sin eskalerande uppdragsbudget, men för Kate Corrigan och de andra är det ännu en dag på jobbet. I Gods visar Arcudi också hur helvetet på jorden påverkar vanliga människor. Houston har totalförstörts av ett gigantiskt jordskalv och drivit människor ut på vägarna. Deras perspektiv på det som händer breddar verkligen seriens känslomässiga palett. Bland dessa ”beduiner” återfinns en ung kvinna som kallar sig Fenix. Rykten om psykiska krafter som spritts av dem hon räddat livet på gör byrån intresserad och en grupp ledd av Abe Sapien och den motvillige agent Devon skickas till Texas.

Frukta dock icke att det här är ” B.P.R.D. goes socialrealism” för vid sidan av de punkiga luffarna levererar nummer två ett av de mer fullödiga exemplen på hur monster bekämpades fordom via en lång återblick till Hyperborea. De trogna läsarna kan också glädjas åt att ”mister maximum sanity loss” Dr O’Donell är en sedvanligt vilt stirrande ciceron för denna historiska exposé.

Jag har alltid gillat Davis lite kantiga stil, men nu visar han upp nya sidor av sitt tecknade. Monster är han känd för att blåsa liv i. Här upplåter han även utrymme åt ett par inkännande personporträtt med mycket gott resultat. Närbilden på en febrigt stirrande Fenix i nummer ett uttrycker mer av hennes jagade personlighet än vad som borde vara möjligt. Om detta blir sista gången han tecknar serien inom överskådlig tid gör han i alla fall sorti med flaggan i topp. Dessutom avslutas det hela med en cliffhanger som gör att kallsvetten bryter fram när jag betänker hur länge vi lär få vänta på uppföljaren B.P.R.D.: Hell On Earth – Monsters.

Så tack för lång och trogen tjänst Guy Davis och lycka till med egna skapelsen The Marquis! Ersättaren Tyler Crook får en styv uppgift att följa upp allt du gjort med serien. En titt på hans websida ger dock vid handen att han kan vara uppgiften mogen.  

Manus: Mike Mignola och John Arcudi
Teckningar: Guy Davis
Färgläggning: Dave Stewart
Omslag: Ryan Sook
Förlag: Dark Horse Comics
Betyg: 4/5

Trackback-adress