OBS! Följande recension innehåller spoilers!

Age of X har verkligen fått upp ångan både intrig- och karaktärsmässigt. Cast-of-thousands-problemet jag nämnde i en tidigare recension blir mindre och mindre allt eftersom Carey ökar skärpan och det blir allt tydligare vilka figurer han sätter fokus på (fast eftersom det här trots allt är ett X-event väjer han såklart inte för att introducera ytterligare lite nya alternativversionsmutanter i denna del 3 av 5). Som det står nu är det visserligen fortfarande lite förvirrande, men absolut inte värre än vilken annan team book som helst med 5+ medlemmar att skifta mellan.

Legacys flykt undan Magneto fortsätter och det visar sig att Magneto inte direkt lagt alla korten på borden för sina mutantfränder… (nähä)! Flykten leder vidare till en mycket underhållande karaktärsscen mellan Legacy och Wolverine – bara för att den gode Logan saknar superkrafter har han givetvis inte slutat vara aphård. Rapp och fokuserad dialog kännetecknar även Magnetos hot mot Madison Jeffries, det laddade men alldeles för korta mötet mellan Legacy och Gambit, och sist men inte minst numrets slutscen mellan Wolverine och Basilisk. I den sistnämnda scenen blir dessutom Careys val att starta Age of X med den inte-så-fartfyllda-men-karaktärsbyggande Age of X: Alpha tydligare: slutscenen i del 3 går på ett snyggt sätt tillbaka till sådant som introducerades i Age of X: Alpha. Strömlinjeformat historieberättande på hög nivå, oj vad lätt det här slinker ned i min mutantactionsugna mage!

Det här hade kunnat bli en klockren fyra men precis som i del 1 är det illustratörsparet Clay Mann och Jay Leisten som är Age of X värsta fiende. Observera att de absolut inte är dåliga, men jag tycker Careys väldigt medvetet strukturerade historia hade förtjänat illustratörer som vågat ta ut svängarna lite mer. T ex är krigsscenerna kring Fortress X i detta nummer väldigt lika de i #245, det är liksom inte så mycket variation. I masscenerna (och de är många) saknas detaljer, och själva Fortress X, som ju på idéplanet är övercoolt (gå gärna tillbaka till scenen i Age of X: Alpha där Magneto skapar Fortress X), blir i Mann/Leistens händer inte stort mer än en grå kuliss som hämtad ur SF-B-rulle 1A. De räddar äran lite med den schyssta Basilisk-splashen som avslutar numret, men det är för lite ,för sent. Tänk vad kul det här hade kunnat vara om t ex Francis Leinil Yu hade fått rita inuti tidningen också, istället för som nu bara omslaget.

Jag väntar med spänning på nästa veckas del 4 (New Mutants #23) som ju har snäppet bättre illustratörer…

Trackback-adress