Vi rullar på med recensioner av serier som jag köpt för iPad:en på Marvels måndagsrea (varje måndag så säljer ComiXology en eller ett par Marvel-titlar till halva priset), och idag så är det dags för Hulk #1-5. För den som inte hängt med i alla Hulk-svängar så skjutsades Hulk ut i rymden av en samling superhjältar (Planet Hulk), och så kom han tillbaka argare än någonsin, spöade alla och ödelade Manhattan (World War Hulk). Efter det så kollapsade Bruce Banner, titeln Incredible Hulk blev till Incredible Hercules (mer om den framöver) och Jeph Loeb tog över Hulk i en ny titel, helt enkelt kallad Hulk.

Handling: Någon har mördat Hulks gamla nemesis Abomination, och den huvudmisstänkte är inte helt otippat Hulk. Det underliga är att Hulk, eller rättare sagt Bruce Banner, varit inlåst av S.H.I.E.L.D. sedan han kollapsade i slutet av World War Hulk. Det finns även vittnen som pratar om en  Hulk som skiftar betydligt mer i rött, och parallellt med allt det här så dyker det upp någon som påminner en hel del om en blå variant av Abomination…

Det bra: Jeph Loeb serverar här en slugfest som aldrig sparar på krutet, och det är fullt ös medvetslös rakt in i kaklet från början till slut. Dum action kan man säga, och det är både på gott och ont. Spontant så funkar den här tappningen av Hulk bäst som bakisunderhållning när man inte orkar tänka ordentligt, och den som gillar en massa knytnävsslagsmål mixat med lite slapstick kan nog tycka det här är riktigt bra.

Det mindre bra: Låt mig ge ett konkret exempel på när Jeph Loebs Hulk är riktigt dålig: I en fight mellan den röde Hulk och Thor så tar Hulk (eller Rulk som han nu kallas) tag i Thors hammare, hoppar ur jordens atmosfär, rycker Mjolnir ur Thors hand, flyger till månen, spöar Thor och hoppar tillbaka till jorden. Serien är bitvis så obalanserad och överdriven att det mest känns irriterande, och för min del så känns det nästan som att Loeb med flit försöker göra Hulk till en oseriös och komiskt låtsasbrutal (alla som slåss med varandra är i stort sett osårbara) dussinserie. Utöver det så tycker jag personligen att det är en dålig idé från första början att introducera en ny tillika röd Hulk. 

Slutsats: Hulk #1-5 är lättsmält och smådum underhållning som funkar ok om man är på det humöret, men för min del så känns Loebs Hulk både oseriös och faktiskt rätt överflödig.

Trackback-adress