Jag inleder som så ofta med att klaga en aning över hur lite tid jag har över för serieläsande och skrivande nu för tiden, men det där kan ni ju vid det här laget. Jag fortsätter här att recensera serier jag köpt och läst på iPad:en, och den här gången är det Marvel-eventet House of M som det ska tyckas till om.

Handling: Scarlet Witch, medlem i Avengers, syster till Quicksilver och dotter till Magneto, med mutantkraften att kunna förändra verkligheten, är psykiskt labil, och tappar sakta men säkert allt mer kontrollen över vad som är verkligt och vad som är fantasi. Efter ett radikalt och ödesdigert beslut från Avengers och X-Men så tappar hon till slut kontrollen, och alla hjältar, skurkar och människor vaknar plötsligt upp i en helt ny och väldigt annorlunda värld. Problemet är bara att alla utom en verkar vara omedvetna om den värld som nu syns ha gått förlorad…

Det bra: House of M är en episk berättelse. Känslan av att framtiden och hela världens öde dinglar i en extremt skör tråd är markant, och hjältarnas kamp mot såväl tiden som forna kollegor har en ton av desperation som gör att House of M från början till slut är något av en nagelbitare där jag ofta undrar hur det egentligen ska gå.

Det episka intrycket stärks av illustratören Olivier Coipel, som idag är en av mina favoriter när det kommer till moderna serietecknare, och han gör en riktigt stark insats även här. Coipel har en ren och samtidigt detaljerad stil som jag tycker funkar lika bra för dialogscenerna som för de maffiga bataljerna, och han passar väldigt för den här typen av serie. Det är helt enkelt en visuell fröjd att läsa House of M. 

För manuset ansvarar Brian Michael Bendis, och hans skrivande har inte många svackor här. Den frihet som det innebär att skriva en story som utspelas i en alternativ verklighet utnyttjar Bendis här till fullo, och det är hela tiden spännande att få se vad han tar sig för med de hjältar som man i vanliga fall tycker sig har så bra koll på. För att dra en liknelse så är det inte helt olikt det smått klassiska Marvel-eventet Age of Apocalypse från mitten av 90-talet, där man i en alternativ tidslinje under en period vände upp och ned på allt man trodde sig veta om Marvels mutanter. House of M tycker jag dock är både bättre och intressantare än AoA, men det kan till viss del bero på min allergi mot Marvels 90-tal.

Apropå Marvel så är det ju helt ärligt inte direkt ovanligt att de presenterar ett event som något som changes everything you know, forever!, och detsamma gäller i allra högsta grad även House of M. Skillnaden mellan House of M och andra Marvel-berättelser som säger sig ska förändra allt för alltid är att House of M faktiskt gör det. För er som inte läst den här storyn än så ska jag inte spoila handlingen, men tro mig när jag säger att slutet är bland det bästa med hela storyn, och att det i allra högsta grad påverkade hela Marvel-universat, och fortsätter göra det än idag (hela sex år senare). Så, för en gångs skull så är det faktiskt så maffigt och smått episkt som utlovat, och bara av den anledningen så är det idag värt att plocka upp den här samlingen.

Det mindre bra: På grund av att House of M #1-8 är en grundstory som kompletterades med tie-ins från merparten av Marvels övriga pågående titlar, exempelvis Spider-Man, Ironman, X-Men med flera, så kan huvudstoryn ibland kännas lite kortfattad kring vissa händelser och karaktärer. Till exempel så ville jag veta mycket mer om Spider-Mans nya liv som världskändis, pappa och inte minst mutant, men det ges inte så mycket utrymme för det här. Kanske är det i och för sig lika bra då House of M hade blivit otroligt lång om Bendis hade gått på djupet med alla karaktärer, och samtidigt så är ju jag nu sugen på att införskaffa Spider-Mans House of M-nummer.

Slutsats: House of M är en episk actiondänga som faktiskt lyckas leva upp till sin egen hype, och den gör sig minst lika bra på iPad:en som i pappersform.

Trackback-adress