Nu är det dags för serierecenserandet 2011 för min del och först ut är S.H.I.E.L.D. #5 som nu kommit en bra bit på vägen. Men den stora frågan med S.H.I.E.L.D. är om själva storyn har blivit något klarare i det här numret. När jag recenserade förra numret av serien jämförde jag storyn med en väggmålning där varje nummer bara avslöjar en liten del av den. Den liknelsen står sig även i detta nummer, men nu har Jonathan Hickman kommit så långt att vi kan börja pussla samman de olika delarna till en större helhet och få en uppfattning om åt vilket håll Hickman är på väg med storyn.

Många frågetecknen är fortfarande obesvarade, men vissa börjar, sakta men säkert att rätas ut. Till exempel så får man nu reda på vem Leonid egentligen är. Men kanske viktigast i det här numret är att det nu tycks dra ihop sig till inbördeskrig i S.H.I.E.L.D. mellan å ena sidan Leonardo da Vinci å andra sidan Sir Isaac Newton, som inte alls är någon särskilt trevlig typ. I periferin har vi också Leonid som verkar ha en avgörande roll i vad som komma skall, tillsammans med Nostradamus och en Celestial i barnåldern. Dessutom får vi inte glömma Nikola Tessla.

Som sagt, den episka känslan i S.H.I.E.L.D. kan man verkligen inte klaga på. Vissa recensenter på nätet har börjat tröttna en del på att Hickman ännu inte gett dem ett klart grepp om storyn, men jag tycker inte det är något större problem egentligen. S.H.I.E.L.D. är en serie som kräver tålamod av sina läsare, något som stod klart redan i första numret. Så har man inte tålamod så kommer man heller inte att uppskatta S.H.I.E.L.D. som den fantastiska serie den faktiskt är. Det tål att upprepas, detta är en av Marvels bästa serier just nu.