Jeff Lemires postapokalypsdrama ångar på: #16 är näst sista delen i arcen Animal Armies, och det verkar som om Gus och Jeppard snart kommer återförenas, men under allt annat än idealiska omständigheter…

Jag måste säga att den här serien går från klarhet till klarhet. Lemire nådde sin berömmelse med de långsamma, meditativa familjekrönikorna i Essex County, men han har anpassat sig otroligt väl till lösnummerutgivningens krav: varje nummer slutar med en rejäl cliffhanger och frågan är om inte #16:s är den tyngsta hittills. Jag gillar också hur Lemire portionerar ut den säregna bakgrundshistorien (Varför har världen blivit som den blivit? Vad består katastrofen i? Och varifrån kommer egentligen Gus?) i precis rätt takt: tillräckligt mycket för att hålla läsaren intresserad och faktiskt gradvis bygga upp världen på ett logiskt och smart sätt, men tillräckligt långsamt för att spänningen ska vara kvar – i de senaste numren har Lemire hållit oss rejält på halster, och när nu ett nyckelavslöjande äntligen kommer visar det sig inte alls ha med vad vi trodde att göra. Svårt att beskriva men i det här fallet vill jag inte spoila för mycket. En styrka hos Sweet Tooth är just att man aldrig är riktigt säker på vad som ska hända, en egenskap serien delar med alldeles för få andra titlar från mainstreamförlagens månadsvisa utgivning.

Visuellt är det tydligt att Lemire börjar känna sig mer och mer hemma i Gus värld och han tar nu ut svängarna ordentligt. Hela numret varvar två handlingsplan, Gus och Jeppards, ofta enligt ett varannan-ruta-mönster. Det blir oerhört effektfullt och Lemire utnyttjar skickligt möjligheterna till visuella paralleller och kontraster. Bihandlingen med Dr Singh öppnar med en splash page inspirerad av nyhetsgrafik. Och de oinramade helsidesillustrationerna med inbrutna rutor på s 10-13 måste vara något av det bästa, mest vågade, jag sett i en månadstidning på väldigt länge – särskilt ”spegelillustrationerna” på s 11 och 13 är fantastiska, en mycket driven bildkonstruktion som får Jeppards vrede att formligen hoppa ut från seriesidan och köra ned sig själv i halsen på läsaren. Jag ryste när jag såg dem. Och sen följer Lemire upp med ett par exakt lika mäktiga stänkare till! En helsida med Gus i silhuett omfattande en explosion, slagsmålsscenen i slutet mellan Jeppard och Abbot där Jeppards synvinkel är färgad röd av ilska… Alla de här sakerna hade i sig själva varit nog för att bära upp ett nummer, och att Lemire känner sig så säker att han kan strössla med kanonbild efter kanonbild måste beundras.

Sweet Tooth är en av de bästa ongoings på marknaden just nu. Andra traden, In Captivity, som samlar #6-11, finns ute sen nån månad eller så – köp och läs ikapp om du inte gjort det innan.

Trackback-adress