Jo, så ligger det till just nu. Men ändå lyckats få mycket gjort, trots att jag dragit mig tillbaka lite och inte försöker arbeta ihjäl mig själv. Trivs rätt bra med att göra blyerts och tuschning, men det är dem där förbannade dataläxorna som får mig på dåligt humör. Min dator hatar mig och känslan är ömsesidig. Det är krångel och annat som ställer till det och så är det en massa tekniskt pill som jag inte orkar med. Jag är old-fashioned med det. Får jag inte lite skit under naglarna och tuschfläckar på händerna så känns det inte som om jag gör något på riktigt. Nog att datakonst kan vara framtiden och att det jag gillar att göra är en döende konst, men än är den inte död. Så just nu är det enda av värde med min dator att skypa med flickvän och familj hemma i Sverige. Så för det är jag i alla fall tacksam.

När det kommer till det andra så kan man  ju inte dropkicka en dator som kostar en månadslön så det är bara att bita ihop och arbeta vidare. Det är lite segt ibland att det kommer perioder då vi bara har blyerts eller tusch etc. Man kommer igång med blyerts delen och känner att man lärt sig mycket nytt med komposition och annat för att efter 2 veckor utan något blyerts börja om på ruta ett och känna att man inte har en aning om vad man ska göra.

Har också lärt mig att det inte uppskattas särskilt att göra seriestrippar som skämtar om sex eller annat relaterat. Kan också vara att jag är väldigt kass på att skämta om det, men jag tycker stripparna är roliga så jag tänker fortsätta testa gränserna lite. Har också funnit lite harmoni i traditionell målning med acryl och quache. Det är extremt skön avkoppling från perspektiv, design och annat som anstränger hjärnan. Att bara gegga med lite färg är kul som omväxling. Kan David Finch göra grymma tavlor ska jag fan hitta min inre Simon Bisley. Därför är det Lobo som gäller i våran Painting klass det närmaste.

Nog pratat nu. Jag ska försöka få något av värde gjort och komma ur min funk. Hoppas ni kan digga detta så länge.

Trackback-adress